The truth and other disasters

Det blev ingen föräldragrupp igår kväll, jag mådde verkligen skit och även om jag hade kunnat ta en alvedon och gå dit så vore det ju respektlöst att komma dit och riskera att smitta de andra. Trist att vi inte kunde gå i alla fall.

Idag har vi mest varit hemma, jag har tittat lite på Glee. En lugn dag. På eftermiddagen kände jag mig tillräckligt frisk för att ha behov av att komma ut så jag ringde pappa och frågade om vi skulle ta en promenad. Så det blev en sväng till Maxi. Var nog skönt för Liv att komma ut också, hon fick ju vara inne med sjuk mamma hela dagen igår, stackarn.

Ikväll blir det väl ett par avsnitt av O.C som vanligt, vi ska börja på säsong fyra idag. Mer intressant än så är jag tyvärr inte en dag som denna :P
nu ska vi försöka komma på något att laga till middag här, Johan kom på att han ville testa LCHF i söndags så nu är det plötsligt väldigt svårt att komma på vad man ska äta för han har ingen större koll på vad han får äta enligt LCHF kosten haha. Själv är jag inge sugen på någon diet, jag kör på tallriksmodellen jag haha.




Seth är nog min favorit, jag gillar ju töntar haha. Bilden är googlad och stulen btw

Förresten, Liv fick lite nya kläder av min pappas tjej här om dagen, där ibland ett par jeans i storlek 80. Lite att växa i med andra ord. Men så fick jag för mig att prova dem på henne igår och alltså... HAHAHA! Hon kunde ha dem! I minjan alltså, de var typ en och en halv decimeter för långa. Min 66 centimeters bebis kan ha storlek 80 på bredden haha. Har min bebbe fetma? :P Haha mammas runda lilla sötbulle! ♥ 

Hallå mina sköna!
Igår var det morsdag. Firade ni era mammor? Eller blev ni som själva är mammor uppvaktade? Jag hade nog väntat mig lite uppvaktning men det fick jag inte haha. Dumma Johan som inte hjälpte Liv att uppvakta sin mamma!
Själv uppvaktade jag ju min mamma redan i lördags :) Hon fick en orkidé i en rosa kruka med en fin "blompinne" med pärlor på och ett "världens bästa mamma" örngott. Och så hade vi med oss fika men mamma hade gjort en stor fruktsallad med massor av goda frukter i som senare omvandlades till en fruktpaj så det vi hade med oss var ju inte lika gott haha. Vi blev bjudna på grillat till middag, sååå gott! Jag älskar verkligen grillade grönsaker, och speciellt grillad lök. Vi kan beskriva kvällen med två ord MUMS och MYS haha.

Dock fick jag megaont i halsen på kvällen och vaknade upp döende igår. Låg och sov till typ klockan ett och mådde allmänt skit. Sen fick vi för oss att åka till skärholmen och när vi kom hem mådde jag ännu mer skit. Kunde knappt stå upp utan att känna mig svimfärdig. Stackars mig :( haha.

Ikväll är det kvällsträff med föräldragruppen. Jag vill sååå gärna gå men har lite beslutsångest. Ena sekunden (då jag ligger i soffan) känner jag mig typ frisk men nästa sekund jättesjuk. Vill ju inte komma och smitta ner de andra föräldrarna och bebisarna. Får nog se hur det känns ikväll, men tyvärr lutar det åt att vi blir hemma. Tråkigt! Tror att det skulle vara folk från andra grupper där också och det hade ju varit kul tycker jag.
Bortsett från mjölkstockning har jag knappt varit sjuk alls sedan Liv föddes. Det har varit min friskaste höst och vinter på så öänge jag kan minnas. Jag brukar alltid vara sjuk typ hela hösten och vintern men graviditet och amning verkar ha varit bra skydd för mig! Hade ju en släng av magsjuka när Liv var omkring två veckor men för min del höll det bara i sig i några timmar.

Nej nu är Livan tjurig så ska underhålla henne lite :P

Lördag och vi skrotar fortfarande i myskläder här hemma. Men nu har Johan hoppat in i duschen så snart är det väl min tur. Planen är att vi ska åka hem till min mamma i eftermiddag, har inte träffat mina småsyskon på skitlänge! Så det ser vi fram emot :) Ska nog fira morsdag i förskott också eftersom de är iväg på aktiviteter hela dagen imorn. Myspys!




Nöjd bebis som fick premiärsitta i kundvagnen för ett par veckor sen :)

Imorse var jag en väldigt nöjd mamma då jag upptäckte att jag kom i några av mina gamla "tjockisjeans". Haha är det sorgligt? haha. Jag hade ju en liten viktuppgång strax innan graviditeten i samband med att jag bytte p-piller och framför allt slutade röka så jag har några par jeans som är lite större. Tjockisjeans.
Nu får jag i alla fall äntligen på mig dem, 6,5 månad senare liksom haha. De sitter i och för sig inte som de gjorde då, på vissa hängde sidfläsket över rätt ordentligt och de är ju ganska så svintighta över låren. Men ändå, ett steg åt rätt håll! :) Nu blev jag mer motiverad igen, har haft en svacka denna vecka och varken gått speciellt mycket eller varit nyttig med maten. Men så kan det bli ibland, det här var nog precis vad jag behövde för att få upp lusten att ta nya tag :)


Nej nu ska jag göra mig helt klar, ska träffa pappa och farmor idag!

Jag har hittat usb-sladden till kameran så nu kan jag lägga upp lite bilder igen :)

Tänkte visa hand- och fotavtrycken vi gjorde på Liv för ett par veckor sen. Hon fick nämligen detta kit av sin mormor, morbror, moster och bonus:






Foten gick bra...




Men när handen skulle tryckas blev hon visst lite klåfingrig och ville känna med andra handen med :P




Klart!



Det gick faktiskt mycket lättare än vad jag hade räknat med, blev bra på första försöket :) Blir ett roligt minne att spara :)

Här sitter vi och skrotar! Tanken är att vi ska äta lunch nu och så funderar jag på om jag antingen ska städa eller gå ner till centrum och köpa lite småsaker. Ska slinga mitt hår inom en snar framtid (förhoppningsvis) och tänkte även testa att färga ögonbryn och fransar så kanske man slipper se så döende ut hela tiden... Iofs beror mitt likutseende till stor del på blekhet och svarta ringar kring ögonen. Testa brun utan sol kankse? Tycker sällan att det blir lyckat på någon, folk som använder det brukar vara lite orange tycker jag :P Får se hur jag gör med den saken. Måste ha torrschampo också för de dagar då håret inte hinner tvättas :P
Jaja, både städning och några små inköp behöver göras, får se i vilken ordning det blir. Men nu, som sagt, blir det lunch för oss!



Ibland kan det bli lite tokigt när man ska klä på sig <3

I förmiddags var vi ju som sagt på BVC för sexmånaderskontroll. Barnläkaren där ser verkligen ut som Pettson så vi kallar honom doktor Pettson i smyg :P Blir alltid så full i skratt när jag ser honom, inte bara för att han ser ut som Pettson utan för att han är allmänt knasig :P Till exempel så pratar han med Liv som om hon vore vuxen. Innan vi skulle gå idag lutade han sig fram till henne och ba: har du några frågor till mig?
Haha jösses :P

Kontrollen gick i alla fall bra, vår stora tjej!
Och ja, på tal om stor så kan jag ju tala om att fröken gått upp massor i vikt. Förra gången, 13 april, då hon var precis fem månader så vägde hon 7250 gram, idag stannade vågen på 8770! Haha snacka om buddah! Haha. Knappt två ynkliga centimeter på längden, 66 cm lång. Så storlek 68 funkar på längden ett tag till, dock förjar det bli lite trångt på bredden haha! När vi tittade på kurvorna så var huvudomfånget och längden helt normal, följde kurvan fint, men vikten hade hoppat upp haha. Doktor Pettson ba: Vad har hänt?
Haha jaa du, hon har käkat :P Lilla skruttan, hon är så runt och go :) <3


Efter BVC släppte Johan av mig vid Linda där pappa var. Vi var där en stund, Liv fick lunch och en tupplur och sen mötte vi lillasyster och gick och åt thaimat :)

Nu ska jag snart gå och lägga mig, vi ska upp tidigt imorgon. Jag och Livan ska nämligen åka med några tjejer från mitt jobb och fixa naglarna :) En av tjejerna på jobbet har nämligen börjat med nail art eller vad man nu kallar det... ja, hon fixar naglar i alla fall :P Dock är jag inte alls trött eftersom jag tvärslocknade vid sex. Tänkte att jag kunde ta en powernap på typ en kvart men vaknade upp typ en och en halv timme senare. Lyckat... Jaja, får försöka sova i alla fall, ska ändå förbereda skötväskan och så, kanske hinner bli trött haha.

Idag är det dags för Livs sexmånaderskontroll. Skrutten vaknade tiiiidigt och vägrade somna om. Mycket roligare att testa varenda tonläge av sin röst och möblera om lite i mammas ansikte...

Annars vet jag inte alls vad som händer idag. Nu när det ändå verkar vara fult väder ska jag försöka tvinga Johan att ha en städdag med mig. Har tjatat sedan slutet av förra veckan att vi ska ta tag i städningen men han bara gnäller och säger att städa är det enda vi gör när han är ledig :P Men nu börjar det verkligen förfalla på riktigt här. Jag tyckte att vi skulle ta tag i det när det fortfarande bara var lite plock och finputs men nu ser det fan ut som ett slagfält igen...




En klassiker :P Typisk Jessica-bild haha

Måndag och ny vecka...
Imorse låg jag och drog mig till strax efter tio då Patricia skickade sms att jag skulle vakna haha. Bestämde att vi skulle ses på stan efter lunch, jag hade tänkt att jag och Liv skulle hinna få i oss mat här hemma innan och att Liv skulle hinna sova middag. Men istället blev det en promenad med pappa/morfar (ovanligt :P). Livs dagsrutiner blev helt cp, hon är inte så intresserad av att äta mjölkersättning eller ammas på dagarna längre så fick knappt i henne något och inte ville hon sova i vagnen heller, fanns ju så mycket roligare saker att göra! Vi gick i alla fall till Weda så köpte en barnsmoothie från Ella's kitchen (?) på Willys som hon fick smaska på. Det var poppis!
Vi gick även en runda på babyland och tittade på såna där barnstolar som man hakar fast i bordet, funderar på att köpa en sån så vi kan ta med den när vi ska äta borta. Och så kollade vi lite snabbt på bilstolar eftersom Liv inte har många kilo kvar tills hon behöver ny och även en snabb sväng bland vagnarna. Funderar på att skaffa en mindre och lättare vagn, som en paraplyvagn, att ta med när vi åker till spanien i sommar. Kan ju vara skönt att slippa ta med Emmaljungan som är ganska stor och som vi dessutom är rädda om. Skulle bli helt förstörd om den gick sönder bland bagaget på flyget, de är ju inte direkt försiktiga när de lastar. Då tar jag hellre med en billigare och mindre vagn :)



Gammal promenadbild, mammas underbara <3 :)



Efter promenaden mötte vi familjen Hellman/Kling på stan. Fikade på Nancys och gick i lite affärer :) Treeevligt trevligt! Dock var det mindre trevligt när vi hade åkte hem. Patricia skulle nämligen ta bussen hem med William och som alla vet kan det vara lite meckigt med barnvagn på bussen, speciellt om det är flera vagnar som ska få plats. Är man en normal människa med hyfsat vett så stannar man ju några sekunder och väntar på att vagnarna ska komma till rätta innan man försöker tränga sig förbi, alternativt frågar om man ska hjälpa till. Men det var tydligen en äcklig idiotgubbe som sa till Patricia att hon var ivägen och KNUFFADE BORT HENNE! Alltså... Vad i helvete? Hur tänker man när man gör så? Är det så viktigt att få komma till sin sittplats i bussen tre sekunder tidigare att man hellre beter sig så än att vänta några sekunder på att få komma förbi? Nu är ju Patricia nygravid så han såg väl inte att hon är gravid vilket såklart gjorde den där knuffen ännu värre, men det spelar fan ingen roll. Så jäkla respektlöst att knuffa undan någon sådär! Hade det varit en 35årig pappa med barnvagn hade folk på sin höjd suckat om det tog lite tid, men bara för att det var en 19årig mamma så var det tydligen okej att KNUFFA bort henne? Usch, jag blir så arg när folk är så dumma i huvudet.
Hoppas verkligen att det gick bra med lilla magen! Fast det tror jag att det gjorde, bebisen är ju så liten och ligger väl skyddat där inne.


Nej nu till något trevligare. Vid sex åkte vi hem till Johans gammelmormor, Livs gammel gammelmormor, för att fira hennes 88årsdag (tror jag, Johan har sagt både 87 och 88 :P). Hon fick en engelsk pelargon (?) och en kruka av oss som hon verkade väldans nöjd över. Haha hon är så cool, Johans gammelmormor. Hon bor liksom fortfarande i hus och fixar det mesta själv. Tycker det är häftigt att hon är så pigg med tanke på sin ålder och orkar baka och fixa och bjuda hem hela tjocka släkten. Hon orkar ju fan med mer än vad jag gör hahaha. Hon är så härlig, känns bra att Liv är döpt efter henne (Elin) :) Livan fick förresten inviga sin Burberry klänning, så fin så :)


Nej nu ska jag ta en titt på vad Johan skrivit upp för övningar åt mig, bad honom göra ett litet träningsprogram som jag kan göra här hemma så kanske man kan bli snygg nån gång :P

Någon mer än jag som överlevde jordens undergång? :)


Igår blev det en mysig lunch med mamma och syster. Livan var så duktig och satt i vegnen och provade olika ljud medans vi åt :) Hon fick knapra på en majskrok och sen när jag hade ätit så fick hon en halv burk fruktmos med ris. Kunde ju inte ge henne någon mat som skulle värmas eftersom vi satt vid maren och åt så jag valde en burk som det i alla fall var ris i :P Kändes väl egentligen mer som en mellanmålsburk men så kan det bli ibland. Egentligen har hon bara middag som fast mål utöver amningen men den här veckan har jag gett henne lunch också :) Hon är så duktig på att äta min lilla flicka :)

Efter lunchen kikade vi lite i affärer. Mamma kunde inte stanna så länge eftersom hon jobbade hemma och bara åkte iväg på lunchen. Johan kom ner när han slutat och det handlades tröja till mig och byxor till Liv. Liv fick även en massa sommarkläder av mamma :)

Sen blev det storhandling så nu är kylskåpet påfyllt igen. Alltid lika härligt haha.

Idag jobbade Johan en stund på förmiddagen och när han kom hem så lämnade vi Liv med pappa och Linda och åkte och tränade :) Superskönt! Jag höjde benpressen ett snäpp och det kändes! Kommer nog ha lite träningsvärk imorn. Märkte även att rygglyften gick lättare, har ju gjort det här hemma några gånger.
När vi hämtat Liv efter träningen åkte vi hem och åt lunch och sen vidare till Kungenskurva. Handlade lite träningsgrejer på Rusta så att vi kan köra lite hemma. Blev matta, boll och gummiband. Skönt, då slipper jag ligga på Livs fårskinn och göra sit ups :P Tror att vi ska köpa hantlar också. Kommer bli super det där:)

Sen blev det en sväng på Ikea. Liv fick någon leksak, en mobil, ett till set med tallrik, sked, mugg och haklapp. Hon har i grönt så vi köpte den rosa varianten också :) Köpte vi något mer? Kommer inte riktigt ihåg. Till mig och Johan blev det inte så mycket roligare än förvaringsburkar till köket, till mjöl och socker och sånt, dammvippa(HAHA), decilitermått, salladsbestick... ja inga superroliga saker. Vi tittade efter lampa till köket och hallen men hittade inget.

Väl hemma blev det middag och bad för skrotan. Jag var fortfarande mätt sedan lunchen så vi lagade ingen mat. Johan åt fil. Haha lördagslyx? :P Sen satte Johan ihop spjälsängen också, för i natt kände jag verkligen att det är dags för Liv att börja sova i egen säng. Hur mysigt det än är att ha henne på armen så börjar hon bli så stor nu. hon sparkas, rivs och kastar sig runt i sömnen och jag kan inte sova. Vågar inte heller låta henne ligga själv mellan oss istället för på min arm för då är jag rädd att någon av oss ska rulla på henne eller något i sömnen. Speciellt Johan som är så svårväckt och MÅNGA gånger har lagt sig på mig i sömnen och inte gått att väcka så jag har legat där och sprattlat och slagit på honom för att han ska vakna :P
Men neej, spjälsängen var ingen hit för fröken. Hon undrade väl typ varför hon skulle ligga där i värsta buren haha. Hon ligger ju själv och sover nu för tiden (sååå skönt, känns som ett heöt nytt Liv med fria händer om kvällarna!) men hon ammas fortfarande till söms. Måste försöka vänja av henne så att hon kan ligga i sin säng. Försökte ge henne flaska men det var hon inte sugen på idag. Får se hur vi gör, tänker inte köra femminutersmetoden eller något sånt i alla fall. Är sjukt glad att vi inte gjorde det när vi skulle vänja henne vid att ligga själv istället för i famnen. Helt plötsligt var det som om hon bara var redo för det och jag är glad att vi inte lät henne ligga och gråta och tvinga det på henne tidigare. Kanske blir likadant med spjälsängen, att hon sover där när hon själv plötsligt känner sig redo. Nåja, ska försöka vänja henne i alla fall, men med milda metoder.



Imorgon får vi se vad som händer. Vi behöver verkligen städa nu, det är början till katastrof här men har fortfarande inte gått så långt att det känns omöjligt att någonsin få städat. Just därför vill jag få det gjort innan det blir riktig katastrof. Vi behöver även kompletera lite kött och grejor som vi missade/inte fanns igår när vi handlade. Och så vill jag gå en promenad och... Ja, vi får se vad som händer :P


Natti natti!

God morgon!
Här sitter jag påklädd, ätit frukost och är allmänt redo för dagen. Men vet ni vad? Liv ligger fortfarande inne i sängen och sover! Det har nog aldrig hänt förut att jag har vaknat innan henne (nu ringde pappa visserligen och väckte mig :P) och hon har legat kvar själv och fortsatt sova. Hon sover ju dessutom på min arm på nätterna så jag vet inte hur jag lyckades krångla bort den utan att hon vaknade men nu har hon sovit själv där inne i ungefär 45 minuter :)

Idag är det fredag och löning! Det ska firas med storhandling haha.
Nej, planen än så länge är att pappa ska komma upp en sväng, han kom hem efter bilhämtandet igår :) Får se om han bara tittar in en snabbis eller om vi går ut och tar en promenad eller något. Beror väl lite på när Liv vill vakna också :) Sen vid halv tolv-tolv ska jag ner "på stan" och äta lunch med mor och systra mi. Jag är sugen på sushi så det får det nog bli för min del i alla fall :) Gissar på att vi kommer sitta ute vid maren och då kan man ju beställa från olika ställen. Annars får vi väl slåss om vart vi ska käka höhö :P

Sen slutar Johan jobba 12.30 eller något sånt (de har konstiga tider på Scania, han börjar t.ex jobba 06.18 haha) och då tror jag att vi åker och handlar. Vet inte om Johan har tänkt sig något annat så får se vad vi gör först :P

Sen skulle det behöva städas lite. "Rensade" min sko på hallgolvet i förrgår och nu har skiten typ dragits runt i hela lägenheten :P Så dammsuga är verkligen på tiden. Sen har jag ju börjat rensa bland mina och Livs kläder. Rensade allt som var rent bland Livs kläder i onsdags. Hennes byrå är nu proppfull och då är ändå typ hänften av hennes saker i tvätten. Jösses, hur ska dethär sluta, kommer nog bli tvugna att köpa en till garderob snart :P Rensade min ena garderob igår också. Blev två kassar med "före gravid" som jag tänkte ställa undan tills (om) jag kan ha dem igen, två med "ge bort" (Sara, du fpr komma och kolla om det är något du vill ha!) och en med gravidkläder. Men har fortfarande en garderob kvar, plus allt som ligger i tvätten. Vi har alltid typ 10 tvättkorgar med tvätt. Dock har vi "bara" fyra tvättkorgar så det är lite lätt översvämmning i dem, alltid haha. Ändå tvättar vi nästan alltid ett par maskiner om dagen. Men så är det väl när man har ett kräkbarn :P Byter fan kläder sjutton gånger om dagen ibland :P



Slänger in en gammal bild eftersom jag fortfarande inte kan lägga in nya...

Hörrni, alla som kikar in här... Ni är fler än vanligt men färre än vanligt som lämnar en kommentar. Ge er till känna! haha.

Nej det var inte det jag tänkte skriva om. Det jag tänkte skriva om är mat och lön.
Min kille jobbar på Scania och där får man lön den 20:e varje månad och inte 25:e som många får. Så vi är alldeles i slutet av förra lönen nu och jaa... vi är inte så ekonomiska av oss så det betyder att vi är fattiga nu haha. Därför har vi försökt "äta ur frysen" de senaste dagarna. Det har lagats köttfärsås, fiskpinnar, lövbiff och falukorv och idag är sista dagen och frysen innehåller nog inget kött alls längre. Men imorn är det både lön och fredag och då vill vi äta något extra gott. Johan vill grilla starka korvar men det tyckte inte jag var någon rolig lönefredagsmat. Så nu när jag sitter vid gamla datorn så passade jag på att klicka in mig på lite gamla bilder och mappen "mat" som jag gjorde när jag var gravid. Där hittade jag detta:



Galia melon, vindruvor, morots- och gurkstavar, körsbärstomater, paprika, fyra sorters salami, 2 sorters färskost, pastasallad, kräftstjärtar, dip, nybakt bröd och baguette... fick jag med allt nu?





Åååååh vad gott det ser ut! Bilderna är från i höstas då jag bestämde att vi skulle äta "plockmat". Jag visste inte riktigt vad som menades med plockmat så jag... plockade lite i affären helt enkelt. Och det blev ju bra, jösses så gott! Dessutom var det ju mat för en hel armé så en del blev ju kvar (inte så mycket som det borde med tanke på att jag åt som en halv armé då jag var gravid :P) och då kunde man gå och plocka lite smått och gott i kylen under hela helgen.

Åh den där middagen vill jag göra om. Nu skulle jag ju även kunna ta ett halft glas rött till också :) Minns att jag var så sugen på det den där kvällen men jag var ju gravid så det var inte ett alternativ för mig då.

Jag känner att jag måste skriva lite mer om förlossning nu :P
Jag vill ju inte skrämma folk och därför ska jag förklara lite mer haha.

För det första, alla förlossningar är olika och upplevs olika.

Jag är en sån person som är väldigt rädd för smärta. En sån som sitter och skriker "aj" fast det bara gör lite ont. Självklart gör det ont att föda barn, allt annat vore ju väldigt konstigt men det finns otroligt bra smärtlindring och smärtlindringen tar olika på olika personer. För endel kan EDA, som jag fick, bedöva där nere också och då gör det såklart inte lika ont som jag beskrev det eftersom jag inte kände av bedövningen annat än i magen. Man kan även få morfin, bedövningsspray och bedövningsgel där nere, lustgas, tens och jaa, lite allt möjligt.

Mitt tips till er som ska föda är att ta reda på mycket om smärtlindring innan och fundera på vad man kan tänkas vilja ha. Jag och Johan fick en snabbkurs om smärtlindring och förlossning av vår bm på mvc men jag funderade inte så mycket utan tänkte ta det som det kom. Kollade väl runt lite vad som fanns men bestämde mig aldrig för vad jag ville ha eller så. När jag skulle åka in till förlossningen frågade de vad jag ville ha och jag visste inte. Självklart ska man ta det som det kommer och använda den smärtlindring man känner att man behöver när man väl är där men se till att ha koll på vad du har att välja på och hur det funkar.
För många tar det ju lång tid och det är mycket väntan även på sjukhuset och då har man kanske tid att diskutera med personalen och fundera på vad man vill ha. För mig tog det åtta timmar från vattenavgång och det var inte alls sådär som i tvprogram som en unge i minuten där de sitter och pratar, fikar, spelar kort, läser tidningar och så vidare i väntan. Det var liksom ingen väntan, förlossningen var aktiv hela tiden. 
Jag var helt inställd på att det var så min förlossning också skulle vara. Jag trodde ju som sagt att barnet skulle "flyga" ut efter två krystvärkar, och så är det också för många. Jag var helt enkelt inte beredd på att det skulle kunna bli så som det blev och därmed blev smärtan svårare att hantera.
Blir jag någonsin gravid igen så ska jag ha mer koll på smärtlindring innan och även gå profylaxkurser.

Är man väldigt rädd för att föda så finns det hjälp att få! Det är många som är mer än "normalt" rädda för att föda barn och det finns Auroramottagningar där man kan få hjälp att komma över sin rädsla. Och är man extremt rädd och inte lyckas övervinna skräcken så kan man faktiskt få planerat kejsarsnitt beviljat. För de flesta går det att bli kvitt rädslan men det kan kanske ändå vara en trygghet att veta att det finns alternativ.

Och vet ni vad? Jag har träffat på många som berättat att de direkt efter förlossningen sagt det här kan jag göra igen! Men väldigt få som tänkt så som jag gjorde "aldrig mer". Och vi som tänker "aldrig mer" ångrar oss ju oftast och gör det en eller flera gånger igen.


Vet inte om det var något mer jag hade tänkt ta upp men just nu kommer jag i alla fall inte på. Får väl återkomma om jag kommer på något mer :) Det jag kan tillägga är väl att jag trots smärtan och allt kände mig väldigt trygg hela tiden. Jag kände aldrig att jag var "i sjukhusets våld", snarare precis tvärt om. Jag hade aldrig räknad med att bli så fantastiskt behandlad och att få ett sånt underbart stöd av personalen. Jag var nästan inställd på att de skulle bli irriterade för att jag inte ville bli undersökt och var allmänt fjompig :P Personalen var verkligen fantastisk. Där har vi väl sista punkten då. Skriv ett förlossningsbrev. Det finns inte alltid tid för alla att sitta och läsa igenom det men det var en räddning under min förlossning. Varje gång det kom in någon ny så hade de läst mitt brev och hade full koll och förstod mig. Personalen var även väldigt bra på att informera varandra så det kändes alltid som att alla hade full koll på läget med just mig (så var det även på BB sen). Om man har journalen i datorn så kan man skriva ett förlossningsbrev tillsammans med sin barnmorska så att det ligger där i journalen flera veckor innan det är dags att föda. Då kan personalen förbereda sig, gå in och läsa om de har tid redan när du ringer in till dem första gången. Då är de förberedda och har koll på läget redan när du kommer in.


Jag är såklart ingen expert på förlossningar och barnafödande men det är lite tips som jag tror att jag hade haft nytta av i alla fall :)

Hoppas att jag inte avskräckte någon med min förlossningsberättelse :P Syrran sa att hon aldrig kommer våga föda barn efter att ha läst det där haha. Själv börjar jag bli lite sugen på ännu en bebis faktiskt! EWller jag vill inte ha någon nu-nu, men ganska snart. Vill ha tätt mellan syskonen :)
Nej nu ska jag inte skrämma upp familj och vänner, några riktiga planer på syskon finns inte ännu, Johan är fortfarande traumatiserad efter förra förlossningen :P Och jag känner lite som att ingen annan bebis skulle kunna bli lika underbar och älskad som Liv :P Har kanske fått lite bebissjuka nu när Patricia är gravid igen, och så tittar man ju på en unge i minuten varje måndag :)

I övrigt så har jag inte så mycket att skriva om. Har mest bara varit hemma den här veckan. I måndags var ju Anders, Patricia och William här. Gick så bra så med barnen, Liv fick nog bara Wille att gråta en enda gång tror jag :P Liv fick även prova hans hoppgunga vilket hon tyckte var skojsigt. Dock fattade hon inte att hon skulle hoppa men hon var skitnöjd över att få stå upp :P Har tagit bilder på skruttisarna men kan ju som sagt inte få in något på den här datorn :( Efter fika och bebis mys åkte vi och handlade tillsammans också innan vi skildes åt. Supermysig dag och det är kul att Liv får någon i sin ålder att leka med :) Känner ju typ inga andra bebisar. Hon har ju kusinen Linnéa också såklart även om hon är inte någon bebis precis, stora tjejen! :)
Igår var vi bara hemma och pulade lite, dammsög och tvättade lit. När Johan kom hem tog vi en promenad till Maxi och köpte blöjor.
Idag har vi inte heller några planer. Pappa som brukar vara mitt promenadsällskap är... ja, jag vet inte riktigt vart han är faktiskt men han tog flyget till Frankrike igår för att hämta upp bilen som han hade nere i Algeriet som nu ska köras hem. Får se om vi går en promenad själva eller kanske när Johan kommer hem. Ska i alla fall försöka få tillfälle att börja rensa bland Livs kläder. Behöver rensa bland både hennes och mina, det är verkligen kaos i våra garderober. Men börjar med Livs. Tänkte göra en "spara" låda till eventuellt framtida barn (eller barnbarn? haha) och en sälja/ge bort. Får väl skicka över den lådan till Patricia och Anders sen om det visar sig att de väntar en tjej så kanske de kan hitta något de vill ha :) Iofs så kan de ju titta igenom den om de väntar en kille också men aah vet inte om de vill ha massa rosa och klänningar på en pojke :P Finns nog endel neutralt med tror jag haha.
Jaja, får se vad vi tar oss för helt enkelt!

På sjukhuset.
Enligt journalen blev vi inskrivna kl 04.29. Barnmorskan som tog emot oss frågade efter legitimation och journal. Tusan också, det låg kvar i bilen! Johan fick springa ner och hämta. Bm satt kvar med mig i rummet och när hon såg hur jag kämpade mig igenom värkarna insåg hon att förlossningsarbetet hade gått så pass långt att jag inte skulle skickas hem igen. Jag frågade efter alvedon (HAHA) och hon sa att det inte skulle hjälpa något i det här skedet. Woho, jag kanske ska föda nu ändå, tänkte jag. Johan kom upp med mitt leg och papprena, dock inte väskorna. Jag fick CTG och gjorde ett försök till en vaginal undersökning. Ni som hängt med att tag kankse minns att jag skrivit tidigare om min skräck för dessa undersökningar. Gick inge bra, jag vrålade att de skulle sluta och tänkte att hon kunde väl fan ha klippt naglarna innan, kändes som att de var skitlånga, vilket de såklart inte var haha. Frågade ynkligt om hon ändå lyckats känna hur öppen jag var men det sa hon att hon tyvärr inte lyckats med. I min journal står det i alla fall cervix utplånad.

Jag gick på toaletten, fick på mig sjukhuskläderna och sattes i en rullstol. kl 04.45 (enligt journalen) flyttades jag över till förlossningsrummet. Ungefär 10 minuter senare frågade de om vi skulle göra ett nytt försök till undersökning men då vägrade jag haha. Så istället började jag med lustgas. Där efter har jag (av förståeliga skäl) ingen klar uppfattning och tid och vad som hände. Minns att det smsades mycket från min mobil, den plingade hela tiden. Mamma och pappa fick följa förlossningen via sms som Johan skickade. Dock från min telefon och utan att skriva att det var han som skrev :P Nästa punkt som står i journalen är kl 05.15 då jag förbereddes för EDA och 05.35 hade läkaren varit inne och jag hade fått smärtlingdring med dunder effekt. Det kändes verkligen som magi, från att ha ledat med lustgasen och pustat "jag dör, jag dööör" till att ligga och skratta åt Johan som plötsligt började kräkas :P Där tog jag över mobilen och skickade "hahaha Johan kräks!" till pappa. Hörde Johan säga något om att han var kännslig för nålar och skrattade lite till, han har ju tatuerat sig, hur kännslig kan man vara för nålar då? Kommer även ihåg att jag tyckte att narkosläkaren var dryg. De tjatade så mycket om att jag absolut måste ligga stilla när bedövningen skulle läggas och fick lite smått panik då jag kände att en värk var på väg. Visste att jag omöjligt skulle kunna ligga helt stilla då så jag bad dem att vänta en liten stund så att jag kunde få ta mig igenom värken först. Då sa tjurpuppeläkaren typ "vi kan ju inte sitta och vänta varje gång det kommer en värk, ska du ha den så får du ta den nu". Tror att jag svarade typ "bara den här". När värken var över så gjorde han fortfarande ingenting så tillslut så sa jag åt honom att fixa det där innan nästa värk kom. Hur som helst, som sagt, så var bedövningen verkligen en befrielse. Jag kände knappt värkarna i magen längre, där emot kände jag ett tryck neråt varje gång en värk kom. Strax innan kl sex tog jag mig ut till toaletten för att kissa och när jag väl satt där kände jag att nää, jag måste fan skita! De tjatade om att det var bebisen som tryckte på  men jag satt envist kvar och hävdade att jag skulle skita. Efter en stund så ropade jag på Johan som stod utanför och när han kom in så sa jag att bebisen kanske ville ut ändå eftersom det inte kom något bajs haha. Så det vara bara att dra upp sjukhus trosorna och in på rummet igen. Där ställde jag mig på knä i sängen och hängde mot ryggstödet. Redan då började jag känna att jag ville trycka på. Trycket neråt var så obehagligt och jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till det. Jag ville fortfarande gå på toa. Hade inget begrepp om tiden och nästa sak som står i journalen är ungefär en timme senare, strax innan kl sju på morgonen. Då har jag tydligen förflyttat mig och ligger på sidan och vill fortgarande trycka på. En halvtimme senare var det skiftbyte så vi fick en ny barnmorska. Damen vi hade haft var jag väldigt nöjd med och hon övervägde att stanna kvar, hon ville inte missa "det roliga" men hon insåg att det skulle bli ett alldeles för långt arbetspass för henne då.
Jag ville fortfarande skita och hade väldigt jobbigt med det där trycket. Visste inte vart jag skulle ta vägen, så sjukt obehagligt. Jag ville fortfarand einte göra någon vaginal undersökning (que?? föda barn kunde jag minsann göra men inte bli undersökt?). Jag var sjukt svullen och kunde knappt förflytta mig i sängen. Kändes som att jag skulle dö varje gång jag rörde mig. Strax efter åtta kände jag att neej, nu vägrar jag! Jag ska ha kejsarsnitt. Bestämde att jag skulle försöka spela lite extra utmattad så att de skulle tro att jag typ höll på att svimma. Tänkte att de skulle bli tvugna att söva och snitta mig då :P Bm gick ut för att kontakta en doktor som skulle komma in och prata med lilla mig som promt skulle bli snittad och när jag och Johan blev själva i rummet sa jag allvarligt åt honom att han måste hjälpa mig att övertala dem. Jag tänkte mig att det skulle bli mer trovärdigt om han också tjatade på dem. För annars kanske de skulle tro att jag "yrade" och sa saker som jag egentligen inte menade, som man gör ibland när man ska föda barn och har dödligt ont. Doktorn kom in och pratade och jag fick såklart inget kejsarsnitt. Tjurade väl en stund över det och tänkta att jag minsann bara skulle ligga där och inte hjälpa till alls. Jag tänkte inte föda. Senare insåg jag såklart att det var lika bra att hämta nya krafter och kämpa vidare, kejsarsnittet jag ville ha var ju redan uteslutet enligt dem.
Vid nio fick jag tydligen alvedon (enl. journalen) och 45 min senare ville jag kissa igen men fick fortfarande inte ut något. De föreslog tappning vilket jag tyckte lät som en väldigt dålig idé, jag ville banne mig inte ha något uppkört i urinröret.
Enligt journalen började krystvärkarna kl tio, men då tyckte jag att jag redan hade haft krystvärkar i tre timmar. Innan hade jag hört att man "bara vet" hur man ska göra och att kroppen "sköter det själv". Det tyckte inte jag. Jag visste inte när jag skulle krysta utan låg och klämde ibland fast jag inte hade någon värk så att ungen skulle komma ut nån gång, och ibland krystade jag inte alls fast jag hade en värk, det gjorde ju fan skitont :P Men jag fick jätte bra vägledning av bm och uska. Jag trodde att jag hade haft det förjävla ont innan, men det var nu den verkliga smärtan kom! Jag hade räknat med att jag skulle krysta två gången för att få ut huvudet och på den tredje skulle kroppen "flyga" ut och krystandet skulle vara klart på fem minuter. Men neej, i 41 minuter låg jag där och tryckte och klämde och sa "herre gud, HERRE GUD! Jag dör, JAG DÖR!"
Någonstans här började jag även fråga vart våra väskor tog vägen. Johans mormor skulle nämligen komma upp med dem och samtidigt lägga mer pengar i parkeringsautomaten men alla blev allmänt omtummlade och snurriga av barnafödandet så det blev något missförstånd där. Johan sa i alla fall till mig att jag skulle koncentrera mig på att föda vårt barn istället för att tänka på väskor :P
Bm och uska försökte vara uppmuntrande och vid ett tillfälle sa en av dem "Jessica, vet du vad jag ser nu?" "Huvudet" svarade jag. För tro mig, jag kände huvudet. "Vi kan hämta en spegel så du får se" Nej, för i helvete, gör inte det, då svimmar jag, tänkte jag. De frågade Johan om han ville se och jag svarade typ "öööh neej jag tror INTE att han vill se det här". Jag hade funderat på innan att säga att han inte fick titta men när jag tänkte efter så var jag så säker på att han inte skulle vilja titta att jag inte ens nämnde det. Men vad gör karln? Jo han tittar! Mellan mina ben dör ett halft huvud är ute. Fy faan. Sen tittar han på mig och ba "Jag såg huvudet! :D"
Den värsta smärtan var nog just där, då halva huvudet var ute och man var tvungen att vänta för att det skulle få töjas där nere. Jag kände verkligen att huvudet var där och att det verkligen INTE FICK PLATS egentligen. När huvudet var klart så trodde jag ju att kroppen bara skulle "flyga ut" för jag har aldrig hört någon säga något annat. Men så upplevde jag det inte alls. Jag krystade på men det kändes inte som att dte hände något. Så drar BM tar i ungen och det känns verkligen som att hon drar ut den istället för att jag klämmer ut den. Det var sjukt smärtsamt och obehagligt och jag får fortfarande obehagliga rysningar när jag tänker på det. Men sen var det över. Sen var det äntligen klart.
En bebis med strutformat huvud hölls upp framför mig och det första jag sa var "vad stor den är!" "inte konstigt att det gjorde så jävla ont" tillade jag i tankarna. När hon väl var ute blev jag alldeles full i skratt. Det var en sån otrolig lättnad. Hon var ute! Det var klart, jag klarade det!
Jag frågade om det "fortfarande" var en flicka eftersom det var det som sagts på ultraljudet och BM höll upp bebisen framför mig och sa: du får titta själv! Dock var navelsträngen fortfarande kvar och hängde för så jag såg inte vad det var :P  
Fick upp min fina 3760 gram tunga och 50 centimeter långa bebis på bröstet och var världens lyckligaste samtidigt som jag kände mig rätt bortkommen och inte visste hur jag skulle göra riktigt. När de la upp henne på mitt bröst tänkte jag först säga "jag vågar inte hålla!" men sen kom jag ju på att det var min bebis :P

Även om jag var världens lyckligaste som fått den underbaraste bebisen i världen så var jag väldigt tagen av upplevelsen. Alla säger ju att det är så häftigt att föda barn och att man glömmer smärtan så fort barnet är ute. Men jag minns att jag under förlossningen tänkte att det inte alls var något häftigt, bara jävligt smärtsamt och på kvällen samma dag som hon fötts tänkte jag på fullaste allvar att om vår flicka nån gång skulle få ett syskon så får vi adoptera för jag kommer aldrig glömma hur ont detta gjorde. Självklart var det värt all smärta för att få vår lilla Liv men jag kunde inte tänka mig att det skulle vara värt att göra det för en annan bebis. För ingen annan bebis kunde ju vara så perfekt som Liv :) Tänkte till och med att jag inte ville gå och lägga mig för att jag var rädd att drömma mardrömmar om att föda haha. Dock var jag fruktansvärt stolt. Jag har aldrig varit och kommer aldrig vara så stolt över något som jag är över att ha fött barn. Jag fick en helt ny respekt för alla kvinnor som fött barn. Men ganska snabbt så började jag tycka att det var en riktigt häftig upplevelse ändå, men smärtan glömde jag inte i första taget. Och vilken upplevelse det var för mig och Johan som par. Han var det perfekta stödet och gjorde precis rätt hela tiden. Det kändes så otroligt stort att vi gått igenom detta tillsammans och jag minns att jag tänkte "hur kan par som upplevt dethär gå skilda vägar?" Det var verkligen häftigt. Jag kna inte sätta ord på hur speciellt det kändes att ha delat den upplevelsen med Johan.
För mig såg världen annorlunda ut efter att ha fött barn. Det är helt obeskrivligt och det allra bästa man kan göra, utan tvekan. Jag är så otroligt lycklig över min lilla underbara familj!♥

Jag har tänkt skriva om förlossningen med Liv enda sen hon föddes och nu ett halvår senare ska det bli av haha. Ska använda mig av journalen för att ha koll på klockslag. Hade inte någon större koll på tiden när man låg där och kämpade med värkar. Upptäckte att det blir väldigt långt så jag kommer dela upp det på två eller tre inlägg.


Före.
Fredagen den 12 november runt tre på eftermiddagen började jag få ont i magen. Tyckte inte att jag hade några sammandragningar, bara "mensvärk". Jag hade gett upp att någonsin få ut bebisen trots att det var en vecka kvar till BF enligt ultraljudet/två dagar enligt senaste mensen. Högt blodtryck, extremt kraftig viktuppgång, feber till och från, halvblind, äggvita i urinen, så svullen att jag knappt kunde gå på fötterna... Jag var jävligt trött på att avra gravid!
Jag hade försökt röra på mig och anstränga mig fysiskt för att förlossningen skulle starta (och drack såklart hallonbladste enligt "myten") men denna fredag hade jag verkligen gett upp. Så jag bestämde mig för att ligga i sängen och titta på serier på datorn och äta hela dagen. Så jag låg och glodde på Glee och åt lussebullar, frukt, kycklinggryta, korv med makaroner... Ja, lite allt möjligt. Var otroligt hungrig. Messade Johan som jobbade eftermidagsskiftet och klagade på magont. Trodde att jag hade ont i "onödan" eftersom jag inte upplevde att jag hade några sammandragningar.
Vi bestämde att vi skulle gå på bio när Johan slutat men eftersom jag fortfarande hade så ont när han slutade så blev det ändrade planer. Vi gick och åt på en restaurang här i södertälje så att vi skulle ha nära hem om jag fick för ont. Det blev vår favorit där vi firat både födelsedagar och årsdagar, Barolo.
När vi kom hem kändes smärtan kraftigare så jag bestämde att vi skulle gå en promenad upp coh ner för en skitjobbig backe. Inte det lättaste projektet när jag knappt orkade gå tre meter mellan sovrummet och badrummet. Jag trodde att det skulle sätta igång värkarna ordentligt och än idag är jag rätt övertygad om att den där promenaden hjälpte mig en bra bit på traven. Jag fick stanna flera gånger och flåsa och vila och typ dö.
Väl hemma slängde vi oss på soffan med vårt fredagsgodis som vi knappt åt av. Tittade lite på tv innan vi gick och la oss.

Jag sov dåligt och kände av kraftig "mensvärk". Jag sov väldigt lätt, men jaa jag sov i alla fall. Vid Halv tre vaknade jag med magont och var tvungen att gå upp och kissa. Kände hur det rann till där nere och tänkte typ neej jag kissar nästan på mig. Eller vänta... kan det vara vattnet? Sprang ut till badrummet och försökte hålla ihop benen så gott det gick men precis när jag drog ner trosorna och skulle sätta mig på toaletten så forsade vattnet ut på badrumsgolvet. Då började jag förstå att det verkligen var på gång,  på riktigt. Satte mig på toaletten eftersom jag fortfarande var kissnödig och ropade på Johan som låg och sov. Lät väl typ "Jooohaaaan!! Jag tror vattnet har gått... Kan du komma med en handduk och trosor?" Johan kom förvirrat upp och hittade mig sittande på toaletten med öppen dörr samtidigt som jag försökte torka upp vattnet. Hahaha fatta hur det måste sett ut :P Höggravid, smällfet tjej sitter på toaletten och samtidigt torkar golvet :P Sa till Johan att vi behövde skura men han tyckte inte att dte var riktigt prioriterat just då :P Där emot var det prioriterat att diska HAHA!

Tror att klockan hade hunnit bli närmare tre när vi ringde förlossningen och jag fick order om att inte bada (vi hade ju precis tagit bort badkaret så det hade jag ändå inte kunnat göra), de frågade hur ont jag hade och hur långt det var mellan värkarna. Tyckte inte att jag hade så överdrivet ont och värkarna var oregelbundna. De sa åt mig att försöka klocka värkarna när de började komma tätare och om jag fick allt för ont skulle jag ta två alvedon. Vi fick tid på förlossningen klockan åtta följande morgon och om det inte hade hänt något mer då så skulle vi få tid för igångsättning.
Jaha, då var det bara att vänta. Det var det jag hade hört om och var inställd på, att man skulle sitta hemma med smärtsamma värkar i många timmar innan man fick komma in på förlossningen. Jag hade sett framför mig att vi typ skulle sitta och spela kort helt normalt fast med lite pauser när värkarna blev för onda. Joo, tjena, jag kunde fan inte spela kort. Jag packade ihop lite som var kvar till bb-väskan och la mig sedan på soffan med vetekudden och tyckte synd om mig själv. Johan diskade och packade det sista till bb-väskan. 15-30 min efter att vi pratat med förlossningen hade jag så ont att jag knappt kunde konversera med Johan, låg bara och tyckte att faan nu vill jag inte föda barn längre. Om det gör såhär ont nu, hur ska det då bli när det sätter igång på riktigt? Någonstans där emellan klämde jag i mig två alvedon som inte hjälpte det minsta. Bestämde mig för att kolla klockan och upptäckte att det var 2-3 minuter mellan värkarna. Det här var alltså bara 30-40 minuter efter att vattnet gått, så det gick fort! Johan ringde förlossningen igen och när han lagt på sa han att vi skulle åka in. Nu ska här födas barn! tänkte jag. Vi tog vår packning och försökte planera hur vi skulle ta oss till bilen. Vi bor nämligen på andra våningen utan hiss så när Johan låste dörren stod jag halvvägs till trappan och hojtade: skyndaaa, nu måste vi ner innan nästa värk kommer!
Och på något sätt lyckades vi ta oss ner, jag med vetekudden i högsta hugg, innan nästa värk kom. Min plan var att hinna sätta mig i bilen men värken kom utanför så jag stod lutad mot bilen och försökte andas igenom värken samtidigt som jag tryckte vetekudden mot magen.

Väl i bilen uppmanade jag Johan hela tiden att köra långsamt, speciellt över guppen. LÅNGSAMT, LÅNGSAMT! hojtade jag. Hade fått för mig att han typ skulle få panik och köra skitfort men han var hur lugn som helst. Vid varje rödlyse höll jag tummarna för att det inte skulle bli rött ( klockan var ju strax efter fyra på morgonen, ingen trafik alls så självklart var det grönt hela vägen) och vid klaffbron bad jag till gud att det inte skulle bli broöppning. Jag hade föreställt mig det som ett skräckscenario, att det skulle bli broöppning. Bron ligger nämligen väldigt nära sjukhuset så jag hade nog blivit sinnessjuk om jag suttit där med värkar och sett sjukhuset men inte kunnat ta mig dit. Men som tur var blev det ingen broöppning. Skräckscenario nummer två var att det inte skulle finnas någon parkering. Alla de gånger vi varit inne på förlossningen och spec.mödravården har vi fått leta parkering länge. De höll på att bygga lägenhetshus när sjukhusets parkering tidigare varit så det var riktigt ont om parkeringar. Vi hittade i alla fall parkering en bit ifrån ingången till förlossningen och var tvugna att ta oss upp för backen till entrén. Jag fick stanna och sätta mig på ett räcke på vägen när en kraftig värk kom och jag minns att en person gick förbi och glodde. Innan vi klev ur bilen outade dock Johan att vi bara skulle in för kontroll och eventuellt smärtlindring så vi behövde inte ta med väskorna. Vafaaan, jag skulle ju föda! Nu kommer det ju ta jättelång tid om vi ska hem emellan också, jag trodde ju att jag skulle föda nu!

God morgon! (Förmiddag?)
Idag hade man ju kunnat tycka att Liv skulle ta sovmorgon eftersom hon vaknade efter nattningen igår och var skitpigg och inte somnade om förrän typ tio- halv elva eller något sånt. Men konstogt nog så är det tvärt om, ju senare hon somnar desto tidigare vaknar hon. Så vid sju slog hon upp sina fantastiska blå och började snacka. Jag vägrade dock gå upp då så fick henne att slummra lite till och sen fick hon ligga opch snacka och riva mig i ansiktet en stund innan jag masade mig upp. Hon älskar att rivas, jag har till och med ett märke på näsan.


Jaja. Idag ska i alla fall Patricia och co komma över och fika. Jag skulle nämligen baka mockarutor igår men Liv blev en riktig mammagris så Johan fick ta över bakandet. Haha gud vad jag skrattade åt honom, han kan verkligen vara rolig min karl! Ha höll på med massa roliga kommentarer hela tiden och sen när smeten var klar och jag hade hällt upp den i plåten och precis skulle stoppa in den i ugnen så ser jag att det smälta smöret står kvar på spisen. Då hade han glömt att hälla i det haha. Jag tvingade honom att göra om smeten :P Haha.
Ska i alla fall bli kul med lite besök i eftermiddag, har inte träffat dem sen valborg. Blir nog kul för bebisarna att ligga på golvet och leka lite också :) Vi träffas ju oftast på stan och då blir det ju inte mycket lek för dem. Dock brukar William bli rädd för Liv haha. Hon har så himla mycket ljud för sig, både när hon är glad och arg och William blir alldeles förskräckt haha. Stackars bebbe :P
Åh undrar om det syns någon skillnad på Patricias mage än :) Nej, det är nog för tidigt än så länge... De ska nämligen få en till liten! Åh så spännande det är :D



Gammal bild från valborg...



Annars vet jag inte vad vi ska hitta på idag. Kanske tar en promenad. Får se vad vi hinner. Jag måste i alla fall duscha och tvätta håret, känner mig som en riktig skitgris just nu :P



Mammas hjärtegull ♥ Här hade hon rivit sig själv på näsan, nu har jag ett sånt där litet märke på min näsa :P

Dåligt med uppdateringar här... Har inte känt mig så motiverad att blogga när datorn inte funkar, den här gamla som jag skriver på nu är sjukt seg och lever lite av ett eget liv. Och så kan jag ju inte lägga in några bilder från kameran heller.
Hur som helst, idag hade jag och Johan bestämt att vi skulle ta en promenad till weda, ungefär 6 km fram och tillbaka. Slutade med en promenad runt halva södertälje kändes det som, 11,5 km gick vi enligt Johans mobil. Mina easytones var på som vanligt och jaa, det känns nu kan jag ju säga haha. Liv var i alla fall jätteduktig och var hyfsat nöjd i vagnen nästan hela tiden :)
Blev dock några stopp på vägen, först Willys i weda, sen Jysk och Rusta i moraberg och sist Coop nedanför osenlund. Tittade på lite utemöbler men hittade inget som var intressant för oss. Måste fixa på vår balkong nu när sommaren närmar sig! :)

Idag blir min lilla lilla lilla plutte nutte bebis ett helt halvår! (haha helt halvår :P)
Åh min lilla tjej har blivit så stor!
Tänk att det är ett halvår sen jag fick upp den underbaraste och mest perfekta lilla tjejen med strutformat huvud och tillplattad näsa på mitt bröst. Det har gått så fort men ändå har vi hunnit med så mycket. Känns nästan overkligt att man hade ett liv innan bebis. Att få barn är verkligen det finaste som finns. Det finns ingenting i världen som gör en lyckligare än att få vara förälder!




Mammas lilla hjärta, bara några dagar gammal ♥

Ingen vidare aktivitet här, men vad spelar det för roll när alla läsare ändå har fullt upp att vara ute i solen? ;)
Det vi har gjort de senaste dagarna är väl typ vara ute och promenera och bara vara :) Så skönt med sol och värme :) Har lyckats få lite färg på kroppen också. Inte megabrun direkt men i alla fall inte sådär blek att huden nästan ser genomskinlig ut. Händerna är riktigt bruna haha. Fler småbarnsföräldrar som känner igen det? Lätt hänt när man går och drar vagn hela tiden haha.

På tal om solbränna så har jag lite funderingar kring dethär med att vara ute i solen med Liv. På föräldragruppen så sa "BVC-tanterna" att det är långärmat och långbyxor som gäller för bebisar och nej till solkräm (möjligen lite i ansiktet då eftersom det inte går att täcka). Vi har kört på långärmat, långbyxor, solhatt och solglasögon men alltså... Ungen brinner ju nästan upp. Hon blir så himla varm i sina kläder trots att vi letat fram de tunnaste bodys o.s.v hon äger. Vågar inte riktigt riskera att sätta på henne shorts och t-shirt ifall hon skulle bränna sig... Speciellt med tanke på att hon är uppe i bärsele eller sitter med på filten rätt mycket och därmed inte har skydd av suffletten i vagnen. Vi håller henne såklart i skuggan i den mån det går men när man t.ex är ute och går så hamnar hon ju i solen endel. Hur gör man? Ska hon behöva gå (okej, gå gör hon väl inte :P) i långärmat och långbyxor hela sommaren?

Jag brukar inte tänka så mycket på att behöva skydda sig från solen eftersom jag själv sällan bränner mig. Använder solskydd när jag solar utomlands men nästan aldrig i sverige. Bränner mig ju som sagt extremt sällan. Har väl blivit lite bättre på att använda det nu när man har märkt av mer hysteri om solskydd runt om kring sig men tänker aldrig på att jag måste smörja in mig flera gånger om dagen, hålla mig i skuggan, inte vara ute när solen är för stark och så vidare. Hur gör ni andra med era bebisar? Vet att det är några mammor med barn under året som läser här i alla fall, skriv hur ni gör! :)

Skriver fortfarande från gamla datorn, så inga nya bilder nu heller... Har i alla fall spenderat dagen på pappas terrass. Jag och Johan köpte med lunch och tog med dit innan Johan skulle iväg till jobbet. Jag och Liv stannade kvar när han åkte och efter en stund kom även Linda och hennes son :) Mysdag! :)


Eftersom jag inte har någon våg hemma så väger jag mig alltid hos folk som har våg :P På mammas våg väger jag alltid mer så jag tror den går fel :P Men pappas brukar stämma bättre med den jag väger mig på i omklädningsrummet på gymet. Jag ställde mig alltså på vågen hos pappa och upptäckte till min glädje att jag hade gått ner ett kg. Sen kom jag på att vågen visar olika beroende på hur lutningen är så jag provade att flytta vågen där jag tyckte att det såg mer plant ut och vet ni vad? Där visade vågen ännu mindre! Vet fortfarande inte riktigt vilket som stämmer men jag satte Liv på vågen på det första stället och då visade den 8.7 kg vilket jag tycker låter lite väl mycket med tanke på att hon vägde 7250 g den 13/4, alltså mindre än en månad sen. Hon kan väl inte ha gått upp ett och ett halft kg sen dess? Haha min lilla buddah ♥

Hur som helst, alltid lika skönt att se att det går åt rätt håll. Har ju gått ner nästan 30 kg nu men på slutet har det gått väldigt långsamt. Det mesta försvann ju "av sig själv". Tror närmare bestämt att det var 22 kg som rann av utan att jag gjorde något. Sen gick det ganska fort i början när jag kom igång med träningen och nu har det gått långsamt de senaste kilona. Å andra sidan har jag inte tränat så mycket, mer än promenader och lite hemma-övningar, på senaste heller.
Fattar inte hur jag kunde gå upp så jävla mycket under graviditeten. Visst, jag hade ju ont och kunde inte träna eller röra så mycket på mig de sista månaderna och jag var ständigt hungrig, men ändå. Jag satt ju inte och mofflade i mig massa skit bara för att jag var sugen, utan för att magen kurrade hela tiden haha. Fick ju väldigt mycket vätska också men ändå. Det är först nu i efterhand som jag har börjat förstå hur mycket som faktiskt hände med min vikt, att bm på mvc inte sa något förrän alldeles i slutet? Hon borde ju märkt att jag gick upp väldigt mycket och fort. Det märkte jag ju såklart själv med men hela grejen med att vara gravid var rätt förvirrande för mig. Jag visste liksom inte hur det skulle vara så jag litade på att allt var helt normalt så länge inte bm sa något annat. Jag tyckte hela tiden att jag blev jättebra behandlad av alla inom vården under graviditeten men nu i efterhand undrar jag faktiskt varför ingen reagerade på den kraftiga viktuppgången och svullnaden tidigare. Tycker absolut inte att det är deras fel eller så (såklart), bara att det är konstigt att ingen så mycket som höjde på ögonbrynen åt det förrän jag påpekade att jag gått upp 7 kg på typ två veckor och hamnade på specmödravården för hf. Det var väl typ i vecka 37-38 ungefär och i vecka 39+0 föddes Liv.
Om jag blir gravid nån gång i framtiden ska jag verkligen ha mer koll själv och inte förlita mig på att någon annan ska påpeka om något är fel. Tror i och för sig att oddsen är rätt minimala att jag får genomgå en till liknande graviditet. Jag menar, jag har aldrig träffat eller ens hört talas om någon som gått upp 35-40 kg under en graviditet så vad är oddsen att det skulle hända mig två gånger? Speciellt med tanke på att jag alltid har kunnat äta typ vad som helst utan att gå upp i vikt och nu efter förlossningen verkar jag ha gått tillbaka till det. Har inte gått upp något alls när jag har haft svackor och ätit godis varje dag och skitit i träning. Nej nu gled jag in på ett sidospår. Egentligen skulle jag ju bara skriva att jag känner mig extra motiverad av att se resultat :)




En smalare, och blondare, tid i livet :P

Vi har inte lyckats fixa andra datorn än så får fortsätta skriva på gamla tills vidare. När jag tittade på termometern vid nio var det 17 grader i skuggan, säkert ännu varmare nu :) Vi ska bege oss ut i solen så fort Liv vaknar. Vet inte riktigt vad vi ska göra men något hittar vi alltid på :)
Jag har för övrigt på mig korta shorts idag. Känns lite obekvämt med tanke på att jag verkligen inte har kroppen för det längre men faan det är runt 20 grader ute och lite färg på kroppen måste man ju få :P
Nej nu ska jag göra iordning skötväskan och vänta på att bebis vaknar :)

Denna dag har spenderats i solen (såklart). Det har promenerats och grillats och varit allmänt mysigt :) Jag har till och med blivit röd i fejjan. Har tagit endel bilder från min och Saras grillning men datorn vi brukar använda har fått cpanfall så jag sitter vid vår andra nu och den har också lite cpanfall i form av icke fungerande minneskortläsare. Så bilder får komma senare om Johan lyckas fixa den när han kommer hem sen.
Slänger upp en gammal bild på mig och syster så länge.




Nyår 2009/2010. Finns en liten möjlighet att vi kan ha varit en aning överförfriskade.

19 grader varmt i skuggan utanför vårt sovrum! Love it :) Jag och pappa ska gå till Maxi och handla lite. Liv behöver lite ersättning och fruktpuré och jag behöver musli :P Sen får vi se vad som händer. Kanske fika med Cicci :) Sen skulle syster komma och äta middag på balkongen med mig och Liv :) Blir nog en skön dag! :)

Idag är det sooool igen :) Johan är och byter batteri på vår dumma jävla bil. När han kommer tillbaka ska vi nog packa ihop oss och åka till min mamma en sväng.
Jag är ganska trött idag. Liv hade en knaskväll igår. Först låg hon och skrattade och typ trodde att vi lekte när jag nattade henne, sen vaknade hon några timmar senare och ville inte alls somna om. När jag och Johan skulle sova var hon fortfarande vaken och låg och asgarvade och gjorde pruttljud med munnen :P Haha knasunge!

Har förresten fått fråga om min design. Det är Jessika som har gjort den :)

Det blev en sväng ner till Dalparken idag. Vi köpte med oss lite fika påvägen och satte oss på en filt och myste i solen :) Åt även en sen lunch där på filten. Liv sov påvägen men vaknade när vi kom fram så hon fick ligga och leka lite medans vi åt. Efter en stund kom Matte, som är Livs gudfar, också. Han har precis kommit hem från säsongsjobb i Åre. Många som precis kommit hem från olika ställen nu haha.

Slänger upp några bilder på lillhjärtat

Jag och Johan har startat en ny blogg. Klicka för att komma till testbloggen :)
Vi dokumenterar saker vi testat helt enkelt. Om någon har några förslag eller önskemål på saker att testa så blir vi glada :)

Det blev inte något vidare hemmafix igår. Jag gick "på stan" med pappa (nyhemkommen från Algér) halva eftermiddagen, mötte mamma en snabbis, och sen promenad till Willys i Weda med pappa. Sen åkte jag och Johan och handlade lite fredagsmys och sen hem och laga mat. Malin och Gold kom förbi en sväng. Gold kom ju hem från Australien igår :)

Vad dagen har att erbjuda vet jag inte än. Var sjukt trött när Liv vaknadevis sju imorse. Är det här någon ny, dålig, vana hon har lagt till med? Hope not! Tillslut fick Johan gå upp med henne i alla fall och sen har vi haft henne i omgångar då båda var galet trötta. Än så länge är det bara Liv som är påklädd och klar, jag och Johan sitter i myskläder. Jag tänkte hoppa in i duschen snart så får vi se vad vi hittar på sen :)




Lyckades inte få till någon bra bild men jag och Liv matchade i alla fall igår i svarta långärmade t-shirts (body för Livs del) och grå Rollong Stones t-shirts haha.

Idag vaknade Liv halv sju. HALV SJU! Jag kan inte minnas senast jag gick upp så tidigt... låg i och för sig kvar i sängen till sju ungefär, men ändå... Liv sover nästan alltid till halv nio minst. Dock tar hon igen det nu för hon har sovit i min famn i drygt en timme och så länge brukar hon inte sova på dagen. 30-40 min kanske, inte mer. Lilla tokfia!

Dagens planer är väl typ att ta sig ut på en promenad. Johan slutar tidigt idag så vi ska väl typ städa och fixa lite här hemma. Tror att vi ska försöka få upp en hylla och en spegel i hallen som har stått och väntat på att komma upp i typ ett halvår :P Får väl se om det blir av idag :P


För övrigt så är det fredag idag (no shit) vilket betyder att jag tagit mig igenom "en vecka" utan godis och sån skit :) Helt utan problem faktiskt :) Så ikväll blir det choklad för min del :)



Ps. nu sitter Liv riktigt stabilt och länge! Duktiga tjejen :)

Det blev en hyfsad promenad. Gick bort till Scaniarinken, följde vägen förbi och hamnade vid något som hette Funhouse eller något sånt. Lät ju kul det :P Där svängde jag in mot wasaskolan och gick en liten bit tills jag var vid wasa sporthall. Där vände jag och gick tillbaka samma väg. Tog en avstickare in på maxi och köpte lite småsaker. Liv skötte sig exmplariskt, hon var så himla duktig :) Så duktig att jag ville köpa en ny leksak till henne men jag hittade bara bitringar :P

Hon verkade trivas superbra i vagnen i alla fall och jag trivdes också :) Den kändes inte alls tung eller svårstyrd, Gick hur fint som helst att köra runt bland hyllorna på Maxi även när jag bara hade en hand på vagnen :) Dock hade jag nog behövt ta en titt på hur den funkar innan jag gav mig ut för jag kunde verkligen inte få ner ryggstödet. Jag letade flera gånger men kunde verkligen inte hitta så Liv somnade sittande. Stannade flera gånger och försökte få ner ryggstöder men neej. Tillslut såg jag att det var en liten spak på sidan men precis när den upptäkten gjordes så vaknade hon :P







Underbara, underbara fina! ♥

Här håller vi på att göra oss klara för att gå ut på promenad, tycker att Liv är så pass frisk att hon kan vara ute en längre stund idag. Hon är bara en aning snorig nu, men det är så lite att hon inte ens behöver näsdropparna längre :) Hoppas att Liv går med på att ta en ganska lång runda idag, känner att jag behöver det. Håller just på att slänga i mig lite chili con carne till lunch, sen ska jag göra lite ersättning till Liv så hon får mat med sig på promenaden. Funderar på att gå bort till pershagen idag men det är ganska långt så jag är inte säker på om jag orkar haha. Får se hur det blir helt enkelt.



Jag ville ha en puss på kinden. Liv var inte lika road :P

Eller rättare sagt, Liv har blivit med Emmaljunga. Hoppas verkligen att vi kommer vara nöjda med denna vagn nu. Jag har en bra kännsla i alla fall :)




Den är helsvart och materialet är något skinnliknande :)





Fick med ligginsats och skötväska som matchar också :)



Det var efter mycket om och men vi bestämde oss för en Emmaljunga. Bugaboo gick egentligen bort på en gång eftersom Johan inte ville ha det och så kände vi att vi ville spara mer pengar till Liv istället för att lägga så mycket på en vagn. Sen fick vi världens mest generösa erbjudande av Sandra om att prova Linnéas Brio Sing och den gillade jag massor. Liv satt jättebra i den och det var superlätt att ändra läge på sittdelen, fälla ihop och allt sånt. Dock var det väldigt brett mellan bakhjulen och hjulen gick liksom utanför vagnen vilket jag tyckte gjorde det lite svårt, körde in i saker hela tiden. Och hjulen är ganska hårda och inte så mycket fjädring i vagnen så varje gång man skulle över en trottoarkant eller liknande så flög Liv runt i vagnen :P Fick typ stanna och "hacka" över alla kanter. Men över lag så tyckte jag att den var jävligt bra men kändes inte helt hundra för just oss bara. Hoppas verkligen att vi har hittat vår perfekta vagn nu! Vi la mer pengar än vad vi egentligen tänkt men det kändes som att den skulle vara värd det. Orkar inte med ännu en omgång vagnletande sen så denna måste vara bra :) :P

Liv är fortfarande snorig men verkar mycket bättre idag :) Jag har gjort litesitups och sånt hemma på golvet medans Liv låg brevid och lekte. Hon skrattade högt åt mina rygglyft haha. Hann inte med så överdrivet mycket innan hon tröttnade på att ligga och titta på men bättre lite än inget :)

Blir nog ingen promenad till Johans jobb. Dels för att det regnar och dels för att jag inte kommer hinna duscha och göra mig klar tills dess. Vi har nämligen ett "tvättställ" som sitter fast i väggen i duschen, alltså så att man fäller upp det mot väggen när det inte används. Och där hängde smarta Johan upp alla nytvättade handdukar igårkväll. De har såklart inte blivit helt torra. Får se om jag hinner med någon promenad senare, vi ska ju iväg och titta på vagn också. Det är ju perfekt grodväder också, plusgrader och regn. Jag är ju livrädd för grodor och vågar inte ens gå förbi om jag ser en på gatan. Jaja, får se hur det blir :)

Liv ligger fortfarande och sover så gott, duktiga tjejen :)
Själv sitter jag och läser bloggar och dricker Pepsi Max :) Jag och Johan har "nyttig vecka" vilket i vårt fall varken innebär att vi tar bort kolhydrater eller bara äter sallad utan snarare att vi låter bli godis, skräpmat, vitt bröd och sånt. Pepsi Max dricker vi som vanligt men det är ju sockerfritt så :P

Konstigt nog har jag inte ens varit speciellt sugen på godis och sånt. Trots att jag vet att vi har massor i skåpet så har jag inte funderat på att fuska en enda gång. Riktigt konstigt med tanke på att jag brukar ha ett helt galet sötsug som jag aldrig lyckas kontrollera. Har köpt hem lite päron, apelsin och vindruvor att smaska på framför tv:n efter middagen men jag är fortfarande mätt sedan vi åt och har inte direkt haft något sug. Igår gjorde Johan i ordning morots- och gurkstavar med dip men jag åt bara några få grönsaksbitar, hade inget sug. Började just fundera på om det kan ha att göra med att jag har trappat ner en aning på amningen nu när Liv får mer riktig mat eller om det bara är en tillfällighet. Jag menar, i vanliga fall är varje dag utan choklad en fruktansvärd kamp haha!


Synd bara att jag inte har kunnat kombinera vår nyttiga vecka med massa träning och promenader. Gymet hinns inte med och kan inte heller prioriteras nu när vi vill vara extra noggranna med Livs rutiner på kvällarna och promenader har det inte heller blivit eftersom Livan varit så förkyld. Dock tog jag en liten promenad själv idag när Johan kommit hem. Vi skulle ändå till Maxi och handla så jag gick dit och så kom Johan och Liv efter med bilen. Blev ju ingen långpromenad direkt (åkte med i bilen tillbaka eftersom det blev lite sent), men skönt att få komma ut i alla fall. Och så fick jag ju lite egentid också :) Tog med Johans mp:3 och traskade iväg i mina easytones ;) Var nog skönt för Liv att komma ut en liten stund också även om hon mest satt i bilen och var inne i affären :P Hon fick ju vara inne hela dagen igår.

Om skrotans förkylning har släppt imorn ska vi nog ge oss ut på en liten promenad då i alla fall. Dock har jag lite svårt att komma iväg själv (eller ja, med Liv då förstås), lite tråkigt att gå utan att ha någon att prata med haha. Brukar ju gå mycket med pappa men han är i Algeriet nu. Kanske kan gå till Johans jobb imorn så att jag är där lagom tills han slutar, tror att vi ska åka och kolla på en vagn då :) Jaja, får se hur det blir imorgon. Är i alla fall väldigt taggad att bli smal igen. Börjar verkligen tröttna på alla extrakilon nu. Här om dagen upptäckte jag att det gått så långt att jag till och med funderade på att börja röka igen. Gick upp i vikt på en gång när jag slutade för drygt ett år sedan. I och för sig blev jag ju gravid i samband med rökstoppet men jag hade ju slutat en gång innan också (höll då bara upp i ca ett halvår) och då var det samma sak, gick upp i vikt direkt. Då var jag ju iofs fortfarande smal, men mer normalt smal istället för att se undernärd ut :P Nog om rökning, jag ska såklart inte börja röka igen nu när jag lyckats sluta och faktiskt inte alls känner något sug längre. Kör på lite godisfritt och fortsätter med mina promenader och hoppas på hyfsat snabbt resultat!

Ännu en kväll ligger Livan själv och sover i soffan :) Hon vaknar till lite nu och då men vi får ta ett steg i taget. Jag är överlycklig att hon kan ligga själv en stund i alla fall :) Vi körde samma grej idag som igår: middag alla tre, bad, pyamas, ammning och mys och sen ligga själv i soffan med kudde och filt. Woho! :) Känns som ett helt nytt liv att ha fria händer såhär på kvällen! :)


Nej nu blir det Desperate Housewives för mammans del! :)





Skrotan börjar bli riktigt duktig på att sitta :)

Livan är megaförkyld. Snorig, hostar, nyser och ena ögat är lite svullet och tåras hela tiden. Igår kväll var hon till och med hes! hon är i alla fall glad men lite extra mammig. Igårkväll hade hon svårt att sova och när hon var övertrött och Johan hade henne i famnen så vrålade hon och tittade argt på mig och så fort hon fick komma till mig blev hon tyst :P Mammagris!

Liv har aldrig varit sjuk förut. Lite snorig, visst, men aldrig mer än så. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hon verkar ju hyfsat pigg så det är väl ingen mening med att kontakta BVC? Jag menar, vad ska de göra? Konstatera att hon är förkyld? Det har vi ju redan gjort :P
Får se vad vi gör idag, om vi blir inne eller om vi går ut på en promenad. Är det dumt att ta ut henne när hon är så förkyld? Eller är det bra med lite frisk luft? Får se hur vi gör. Nu ska jag gosa med bebben, hon ligger här brevid och snackar och tuggar på mina byxor :P

Jag och Liv gosade lite i soffan innan det var dags att åka :)

 
Ser ni att hon börjar få tillbaka sitt hår? Dock har hon inte på långa vägar så mycket hår nu som hon hade som nyfödd haha.




På kvällen blev det grillning med familjen Hellman/Kling hemma hos Johans mormor :) Det var fullt hus när vi kom dit och Livans bästa kusin Linnéa klappade och kramades med Liv och William :) Åh hon är så himla gullig mot småbebbarna :)



Anders och Patricia fick prova på att vara tvillingföräldrar :P


Efter grillningen skulle vi gå ner till Maren och titta på brasan men vi var så långsamma så det var slut när vi kom fram haha. Lite snopet att kvällen bara tog slut sådär men vi får ses någon av de närmsta helgerna igen och spela med andra ord och dricka vin haha. Det var i alla fall jättekul att fira Valborg med Patricia, Anders och lilla William :)
Dock glömde vi att vi skulle ta kort på bebisarna brevid varandra! Jag hade typ sett framför mig att de skulle leka tillsammans på golvet men Liv var extra gnällig eftersom hon inte fick någon ordentlig tupplur på eftermiddagen och sen inte kunde somna om med allt folk omkring så hon blev övertrött och megatjurig och skulle såklart vara i famnen hela tiden. Och sen vard et plötsligt dags att sova för natten, vilket Liv inte heller var så sugen på. Tillslut somnade hon i alla fall själv i vagnen med utan dina andetag och en flaska ersättning. Kors i taket!(!!!)
Dock vaknade hon efter en stund och tyckte att det var läge att vara vaken nästan hela kvällen. Knasunge!

Blev visst ingetn uppdatering igår. Hade fullt upp att fira min nära vän Calle-Gurras födelsedag.

På kvällen åkte vi till Johans mormor och grillade. Det var fullt hus när vi kom och vi hade även med oss Patricia, Anders och William. Togs inte så värstans många bilder men ska lägga upp de få vi tog sen :)