to try new things
Straffet för mordet på Therese är en HÅN
Att vara 16 år är tillräckligt gamalt för att förstå att man inte har rätt att ta någon annans liv. Är man 16 år är man tillräckligt gamal för att ta konsekvenserna av sitt handlande.
Sen kan jag självklart hålla med om att de inte skulle fått samma dom som en vuxen men 1 år och 8 månader? Vilket jävla hån mot Therese som inte får uppleva gymnasiet, att vara myndig, att få barn, att gifta sig, att bli gammal eller ens vuxen. Det är ett hån mot de föräldrar som varit med om det värsta en förälder kan vara med om, som ingen förälder SKA behöva vara med om, att förlora ett barn. Det är ett hån mot alla som kände Therese och mot livet i sig. Är ett liv så lite värt?
Jag inser självklart att detta är något de båda "16 åringarna" kommer ha med sig hela livet, de kommer att leva med vad det gjort, under en hel livstid kommer de vara den svartsjuka 16 åringen som såg till att få sin konkurrent dödad och 16 åringen som faktiskt dödade henne. Men de har i alla fall en livstid kvar, det har inte Therese. De får en chans att leva, bearbeta och gå vidare. Deras familjer lider också, men de har barn som gjort något fruktansvärt och det är bättre än att ha barn som inte lever. För så länge man lever har man en chans att gå vidare, börja om, lägga saker bakom sig. Jag påstår inte att det är lätt men de har ändå möjligheten att leva vidare.
Tänk att vilja ta en promenad 2 år efter att ens dotter/syster/vän blivit mördad och behöva riskera att se hennes mördare.
Det är hemskt och så fruktansvärt hånfullt att ett liv inte ska vara värt mer än 1 år och 8 månader. 1 år och 8 månader är fan inget straff, det är en semester från alla som känner förakt inför dessa 16 åringar.
Snopet synfel men snart körkort
Nu är jag hos mamma och snor strömsladden till deras gamla dator (avliden) så får hoppas att den vill funka på min dator :)
Nu vet ni varför jag inte skrivit något trots att jag varit ledig.
En dag utan internet kanske var rätt bra ändå för jag har hunnit med en hel del idag.
Åt lunch med pappa på kolgrillen och pratade om att mitt kommande syntest inte skulle vara några problem. Jag har ju så bra syn, jag skulle väl märkt om jag såg dåligt liksom.
Sen gick vi till körskolan och bokade massa körlektioner, handledarutbildning, teorilektioner och hämtade ansökan om körkortstillstånd eftersom mitt gått ut. Snacka om seg om man hinner ha tillstånd i fyra år och inte hinner börja köra :S
När vi var klara där gick jag ner "på stan" som södertäljeborna kallar det, för att se om min underbara moster jobbade. Hon är nämligen optiker så tänkte att jag skulle kolla om hon hade tid att göra syntest på mig så jag kunde skicka in mina papper. Och jag hade tur för hon jobbade och hade tid :)
Jag fick titta på massa bokstäver på väggen framför mig, undrade varför hon bara la upp massa suddiga, kanske var något fel med bilden. Det väl väl hur som helst normalt tänkte jag, men moster utbrast isället: Din syn är ju inte helt okej tjejen!
Jag blev ärligt talat riktigt förvånad haha.
Så hon gjorde fler tester eller vad man kallar det och jag hade tydligen brytningsfel och något mer som jag inte kommer ihåg vad det hette. Rätt snopet, jag som precis innan hade pratat om hur bra syn jag hade!
Men jag fick iaf köra utan glasögon och det var det viktigaste.
Om det blir jobbigt att se skyltar och så ska jag gå tillbaka och fixa glajjor.
Nu ska jag och Johan utöva någon sorts träning. Får se om vi känner att vi hinner till något gym, vi får ju sån beslutsångest om vart vi ska, eller om det blir en promenix.
Om strömsladden funkar så skriver jag nog något ikväll igen.
Match
Det är helt galet äckligt där inne, säkert två veckor sen vi diskade. Snacka om IG.
Men i matchen kurrande mage-äckligt kök står det faktiskt 5-2 jsut nu. Japp.
Lutar åt att kurrande magen vinner alltså.
Börjar bli nerkyld efter min svettiga promenad, typ kallt svett. Onice.
Insåg precis att Desperate Housewives går ikväll. Kanske man ska kolla på, nu när man kan :) Förut jobbade jag ju alltid kväll på tisdagar.
Nej nu har kurrande magen vunnit med 7-3.
Mat.
Aktiv?
Dock har mitt chef kommit fram till att vår praktikant inte ska sitta så mycket i kassan, sorgligt nog. För hon tror att dte blir för jobbig omställning för oss att inte var ai kassan på typ 3 månader och sen behöva vara där igen. Och hon har nog rätt i det men tycker ändå att det är synd för jag vill ta vara på varje sekund som jag får göra något annat. Kassan kan jag liksom utan och innan så jag utvecklas inte minsta lilla av att sitta där en hel dag liksom. Där emot lär jag mig ofta nya saker inom andra områden och det är ju just därför jag fortsätter jobba där, för att lära mig nya saker. Och för att jag inte vet vad jag egentligen vill jobba med. men ah, ni fattar :P
Efter jobbet åkte jag och Johan till salem och simmade. De har nedsläkt och levande ljus i badhuset på måndagar så vi passade på haha. Sen åkte vi till ICA jätten och hyrde filmer och köpte middag och godis (A). Så det blev en myskväll, fats Johan vågade inte se filmen jag hade valt. Han blev helt hispig och första bortförklaringen för att slippa titta var "jag ska gå ohc se om colan har blivit kall! Sen slutade det med att han hoppade in i duschen och jag fick titta klart själv. Tur att jag inte är rädd för skräckfilmer då haha.
För att ge igen så somnade jag under filmen som Johan valt.
Nu tror jag att jag ska ta en liten promenad! Tycker inte att det finns några bra ställen att promenera på där jag bor men idag tänkte jag försöka ta mig ut på en liten runda ändå. Jag har ju blivit värsta aktiv, på typ fyra dagar har jag tränat spinning+core, simmat och nu promenad. Det är typ mer än jag har rört mig på hela året, samanlagt haha. Jag kanske blir vältränad snart? Fast känner jag mig själv rätt så håller det inte mer än en vecka eller två haha. Men man får väl ta vara på det så länge man är sugen på det. Den bästa mortionen är jn trots allt den som blir av :P
Slapp
Jag har sovit nästan tolv timmar i natt så jag var väl också rätt döende igår kväll. Låg i soffan och tittade på tv och läste bloggar hela kvällen och det var så sjukt skönt. Det var riktigt länge sen jag bara tog det lugnt utan att känna mig stressad. Helt sjukt egentligen att man kan känna sig stressad av att ta det lugnt. Men oftast så ska man ju iväg eller göra något och då känner jag mig stressad för att jag vet att jag måste komma igång och göra i ordning mig och sen dra iväg. Eller så får jag helt enkelt dåligt samvete för att jag bara sitter och gör ingenting. Så igår var riktigt välbehövligt.
Nu ska jag duscha och äta och sånt, sen jobba.
Kommer ni ihåg att jag åt typ två semlor om dagen förut?
Jag är så jävla sugen på semlor.
HUR GOTT?
(Bilden googlades fram och stals, så det är tyvärr inte jag som bakat dessa underverk)
Nästan död
Jaja, nu är jag vältränad iaf HAHA.
Nej men trots att jag är döende och bara önskade att det skulle vara över hela tiden så funderar jag på att köpa gymkort. Eller det har jag väl funderat på hela livet typ men aah.
Så nu till frågan: är det någon som är nästan lika itränad som jag (blir väl svårt, men någon som inte är vältränad då) som vill börja träna med mig i södertälje? Någon som vet något bra ställe att träna? Jag är mest sugen på step up just nu.
Vad hände med SSK nu helt plötsligt då? 5-0 mot Modo. Herre Gud, det laget är bra oberäkneligt!
Att växa upp med en fin vän vid sin sida är det bästa man kan göra
Idag ringde Johan mig på sin lunch som vanligt.
Han hade dock en ovanlig och sorgligt nyhet. Han berättade att hans bästa kompis morfar gått bort och hans kompis hade frågat om han vill komma på begravningen.
Det kanske låter lite konstigt men Johan är ju otroligt social av sig och kände faktiskt hans morfar, Han kände honom lika bra som jag känner mina närmsta kompisars föräldrar, om inte bättre.
Och på något sätt tycker jag att det är så fint att vilja följa med och stötta sin kompis genom en sån sak.
(sjukt nog kan jag inte ritkigt låta bli att acossiera till sex and the city, när Mirandas mamma dör och tjejerna följer med på begravningen och Carrie går med henne fram till kistan)
Som vanligt satt mina tankar igång. Om jag skulle välja en kompis som stöd på en begravning, vem skulle det då vara?
Svaret på den frågan är ganska självklart. Jag skulle såklart ha Elin vid min sida.
Hon har varit en av mina bästa vänner så länge jag kan minnas.
Hon är den som tagit sig tid att lära sig namnen på hela min släkt, till och med alla mina 13 kusiner (eller hur många de nu har lyckats bli).
Hon är den som har sagt "men vi startar en egen klubb, det blir mycket roligare!" när jag inte fick vara med när vi var små. Det var hon som var på min sida när vi hade våra tjejintriger, när det var min tur att vara den som alla gick emot stod hon tveklöst vid min sida så att vi kunde vara utstötta tillsammans.
Hon har liksom bokstavligen gråtit med mig när jag varit olyckligt kär. När min föräldrar skilde sig var hon min extra familjemedlem.
Och jag kommer aldrig glömma hur hon tittade på mig när jag berättade att min gammelfarmor som jag stod så nära hade dött. Hon som inte bara kunde namnen på alla i min släkt utan till och med visste vilka alla var, förstod direkt. Vi var typ 11-12 år men hon förstod verkligen och jag tror aldrig att jag har kännt mig så uppbackad som då. Hon har ställt upp för mig vid så många tillfällen som hon antagligen inte ens kommer ihåg själv, vissa gånger kanske hon inte ens förstod att hon var mitt stöd eftersom det kom så naturligt för henne.
Så självklart skulle det vara Elin som samlade ihop alla trasiga Jessicabitar om jag bröt ihop och behövde begravningsstöd. Hon är den ju den enda som vet vart alla bitar ska sitta.
Har ni förstått hur mycket jag verkligen hatar en riktig schlager
Jag mår illa. Känns verkligen som att jag ska spy ner hela datorn.
Var just inne på tv4.se och tittade på lite idolklipp eftersom jag inte alltid tittar när det går på tv. Det sista jag såg nu, som fick mig att vilja spy och klicka bort fönstret var Camillas framträdande igår (och då menar jag inte incidenten på slutet då hon trodde att hon gick vidare).
Så jävla hemskt. Jag har seriöst kväljningar.
Jag tror att alla mellan typ 18-45 år har minnen till "titanic låten", det är liksom en sån låt som alla blir berörda av, oavsätt om man egentligen lyssnar på hårdrock eller trance eller vad som helst. Det är liksom en låt som funkar för de flesta.
OCH SÅ KOMMER DEN DÄR FITTAN OCH GÖR SCHLAGER AV DEN!!
(ursäkta språket men fitta var det mest passande ordet jag kom på efter att ha sett det där hemska!)
Hon gjorde den verkligen till det värsta och allra fjolligaste, fånigaste, pinsammaste, fulaste mest avskyvärda jag vet: en riktig schlager.
Schlager är den värsta musikstilen som någonsin uppkommit och schlagerjävlarna bör brinna i helvetet.
Man gör inte schlager av en bra låt.
Efter att ha sett det tycker jag nästan att det var rätt åt henne att hon skämde ut sig i slutet. Jag tyckte faktiskt mer synd om Jihde och Karolina som stod där som två frågetecken och inte riktigt visste vad de skulle göra.
Att våldta en låt på det där sättet..!
På lördag är jag död, så jag behöver inte gå till jobbet
Okej, jag har gjort något dumt. Jag förstår verkligen inte hur jag tänkte.
Jag kommer antagligen inte leva imorgon kväll. Så dumt är det.
sms konversation mellan mig och mamma idag:
Jag: ska vi äta hos er imorn?
(det böjade oskyldigt)
Mamma: Ja, men jag ska träna innan så vi äter nog runt sju.
Jag: Okej men jag är ju ledig så jag kan följa med och träna!
(Vad hände där??)
Mamma: Ja gör det! M & A ska också följa med. Du kommer ha SÅN träningsverk när du jobbar på lördag haha!
Imorgon ska jag alltså träna SPINNING och CORE. Core vet jag inte ens vad det är men det låter coolt. Spinning låter bara jobbigt. Jag har undvikt det i 20 år och trodde att jag skulle undvika det i alla kommande år också.
Det är liksom JAG. JAG som inte ens orkar gå från vardagsrummet till köket. Jag som blir andfådd av att duscha. Jag som ligger och vilar i 3 timmar efter överansträngningen att gå till ica (eller ens utanför porten).
Jag kommer dö.
Dessutom är M och A mammas grannar. A är några år yngre än mig och spelar innebandy i Balrog och tränar typ varje dag. Fatta deras vältränade reaktion när jag ligger på golvet med andnöd och är högröd i ansiktet tio sekunder in på passet. Fy fan vad har jag gett mig in på...
Ringde Johan för lite stöd. Ville att han skulle uppmuntra mig och säga att spinning inte alls var jobbigt utan att man egentligen bara behöver sitta stilla. Core var jag inte ett dugg orolig över, det visste jag ju inte vad det var men spinning har alltid varit min skräck.
Johan: CORE? Eeeh Jessica det är SKITJOBBIGT...
Jag kommer aldrig överleva. Om jag hade råd skulle jag liksom ta taxi till bussen (det tar 2 min att gå, om man går i slow motion).
Jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö, Jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö...
