The truth and other disasters

Internet har lagt av helt och hållet hemma nu så det får bli lite si sådär med uppdatering ett tag framöver. Är hemma hos mina föräldrar nu (salem), ätit middag och adventsfikat ;)

Igår var jag och johan ute med hans systrar + pojkvän, hade riktigt kul men fick i mig för mycket, vilket resulterat i en söndag framför alla kanal 5s serier.

Jag och johan har även tagit ännu ett steg i vårat förhållande (om det är framåt eller bakåt får dock vara osagt) och börjat effektivisera användandet av mitt ca 2 kvm stora badrum. Nu mera kan jag stå framför spegeln och sminka mig, stå i duschen eller bara stå och titta på medan han kissar.




Sista uttaladet får bli att jag snart är helt rökfri. I alla fall tillfälligt. Idag har jag inte rökt en enda gång, inte ens tagit ett nikotintuggummi, och jag känner faktiskt inte av suget lika mycet längre. Duktiga jag :)

Jag och elin hade et litet snack om Mr Bigs förra veckan. Är det inte så att vi alla har en Mr Big? Någon som vi alltid faller tillbaka på och aldrig riktigt släpper? Även om han inte alltid behandlar oss som han borde så ger vi honom alltid en ny chans, för det är ju HAN. Både jag och Elin har en varsin Mr Big, jag tänkte inte gå in närmre på hennes mer än att vi båda har varit i ungefär samma situation med våra Bigs (kommer tillbaka till det).

Min Mr Big träffade jag redan när jag var 13-14 år. Han var min första riktiga förälskelse och jag klarade knappt av att prata med honom i början. Jag blev knallröd i ansiktet varje gång han kom i närheten och hur mycket jag än hade att säga så fick jag inte ut några ord. Vi höll på länge fram och tillbaka med blev aldrig ihop på riktigt.

Vi tappade kontakten för ett tag men återupptog den något år senare. Vi höll på lite fram och tillbaka igen men blev tillslut tillsammans i alla fall. Nu hade jag i alla fall blivit av med min tunghäfta (han var faktiskt den som lärde mig att prata om kännslor med killar) , men jag kunde fortfarande rodna när jag såg honom. Men som ni antagligen har räknat ut så funkade det inte och vi gjorde slut. Men enda sen jag var 13-14 år och hade tunghäfta har jag alltid fått samma kännsla när jag ser honom. Vi har försökt vara vänner men det har aldrig hållt, vi har alltid haft den relationen att vi är allt eller inget. Det har inte funkat att "vara vänner".

Visst låter det som om vi är gjorda för varandra? som att det var meningen att det skulle bli vi två?
Här har vi mitt och Elins gemensamma problem med våra Bigs. Vi har inte varit deras Carrie.

Vad gör man då? När ens Mr Big har en annan Carrie? Alla har vi sett hur Carrie och Mr Big hör i hop (och vi är ju alltid Carrie i våra egna liv), allt annat vore ju fel.

Men vet ni vad? min Mr.Big är inte min Mr Big längre. Eller ja, han kommer väl alltid vara Mr Big för mig, men snarare som ett minne av en Big än en dröm. För nu har jag träffat min Mr Right istället, och därmed insett att Mr Big och Mr Right inte alltid är samma person. Jag har pratat med min gamla Big några få gånger och stött på honom ute någon gång sen jag hittade min Right och visst blir jag fortfarande glad när jag ser honom, men dt är inte alls på samma sätt. Jag vet att jag aldrig kommer falla för honom igen, jag vet att jag aldrig kommer uppleva romantiska kännslor för honom igen, trots att jag har gjort det mellan flera av de pojkvänner jag haft efter honom. Men efter att jag såg honom sist och inte kände någonting alls så är jag helt säker. Min Big är historia och kommer aldrig bli mer än så.
Jag kan inte tänka mig ett liv med någon annan än min Right, jag är inte intresserad av någon annan på något sett, varken utseendemässigt, kännslomässigt eller sexuellt.

Det kan vara svårt att se skillnad på sin Big och sin Right, ibland är de ju faktiskt samma person, men jag såg det nog på en gång. När jag träffat min Right hade jag inte en tanke på Big, någonsin. Inte minsta fundering på hur hans liv såg ut eller om dt hade kunnat bli vi eller att det kanske skulle hända något någon gång i framtiden. När jag träffade Right så visste jag bara. 

Mitt trådlösa internet slutade funka på min "reservdator" men nu har jag lyckats komma in på min egna dator ogen, det är dock bara en tidsfråga innan den lappar ihop igen.
Som jag skrev i förra inlägget hade jag tänkt lägga ut en inlägg om mr bigs men det får helt enkelt vänta tills jag har en dator som funkar som den ska.
 (datorn dog till och med en gång medan jag skrev detta, det tog 11 minuter att få igång den igen..)

Jag hade visst blivit utmanad av Sonny förut.

Här kommer 7 sanningar som ni inte vet om mig ;)

1. Pappa var den första jag berättade för när jag fick min första mens

2. Jag tycker om fiskbullar

3. När jag ser Jessica Alba, eller om någon bara nämner henne tänker jag alltid på mitt "ex" som var min första förälskelse och blev lite av en Mr.Big för mig (ett inlägg om Mr. Bigs kommer nog senare idag!)

4. Jag tycker att bensin och avgaser luktar gott.

5. Jag ser inte om en kille är snygg om inte någon anna talar om för mig att han är det

6. Mina två värsta mardrömmar (borträknat från det självklara som att en familjemedlem dör eller något sånt) är att jag skulle upptäcka att jag var med barn eller att upptäcka att jag inte kan få barn.

7. Jag är rädd att det är min tur att bli dumpad eftersom jag varit den som valt att gå vidare i de två senaste förhållanden jag var i innan mitt nuvarande.



Jag utmanar Johan!

Av en ren tillfällighet råkar jag vara vaken nu fast jag inte behöver och ungdomsmottagningen är öppen 9.30 till 11.30, enligt internet iaf. Så jag tänkte ta mig dit eftersom jag aldrig kommer iväg dit. Här ska inte oroas över graviditeter något mer!

Nu för tiden känner man sig fruktansvärt gammal när man kommer till ungdomsmottagningen, man vill bara dit och få sina p-piller så fort som möjligt och önskar egentligen att man slapp gå dit över huvud taget. Inte alls som för 13 åringarna som sitter och fnissar åt kondomer och tycker att u.m är det roligaste på hela veckan.  När borde man sluta gå till ungdomsmottagningen? Vid 23 år som gränsen säger, eller är man för gamal redan nu? Vart går man i så fall? till vårdcentralen? vart ligger den och hur vet man vem man ska boka tid hos?

Well well, idag blir det u.m hur som helst. Ska klä på mig lite och så och sen ge mig ut i snöstormen. Tur att det inte är långt att gå iaf.

Det är någonting som är paj. verkligen helt paj. När jag spolar vatten i köket rinner det ut vatten på grannen unders köksgolv. Så jag får inte spola vatten i köket på obestämd tid. Jag har disk sen i torsdags i köket.

 Det ska komma en gubbe och spola med högtryck i min diskho någon gång i veckan (förhoppningsvis) och hur fan ska han komma fram med den där jävla högtrycksgrejen när det är står flera dagars disk i vägen? Vet ni hur mycket disk det blir bara på en enda dag? Det vet man om man älskar att äta och inte har diskmaskin. och det är inte två glas, en tallrik och några smörknivar. Det är typ sju glas, fem tallrikar och hundra smörknivar. Per dag.

 Hur gör man då? ska jag ta med disken i badet? Eller ska jag slänga ner allt i badkaret utan att hoppa i själv och pumpa i diskmedel och använda det som en jätte diskho? 
Jag är i behov av förslag på hur man diskar i badrummet (kom inte och tro att ni är smarta och säg handfatet för det är alldeles för litet för att diska en stekpanna i. Den här kommentaren var speciellt riktad till Sonny.)
 

Idag har jag druckit nästan 2 liter apelsinjuice. Det måste vara det nyttigaste jag har gjort på hela året. på riktigt.
Och faktum är att det både syns och känns.

Jag har alltid varit smal men de senaste åren har jag iaf fått höfter och lagt på mig lite (dock solg förra sommaren rekord då jag gick upp 8 kilo på bara några veckor) men jaa annars har jag ändå varit smal liksom. men nu börjar jag bli fläskig på riktigt. Jag kan inte ha jeans och en tight tröja för magen och sidfläsket har börjat hänga ut. Jag är inte van vid att se ut så, jag är van att kunna ha storlek 24 i jeans och magtröja till typ. Okej jag kanske inte brukade använda magtröja men poängen är att jag kunde göra det.

Jag har heller aldrig varit en sån där duktig människa som sover 8 timmar per natt och jag har klarat mig ändå även om jag sedan jag kom i tonåren har varit trött nästan jämt. Det är 6 år av trötthet. Men nu har jag märkt att jag måste sova typ halva dygnet för att ens orka ta mig utanför dörren. Det är sjukt.

Jag borde börja träna så att jag får igång kroppen och blir piggare och kanske byta ut choklad, chips och pepsi mot frukost, lunch och middag. hehe. Min kostcirkel är fan katastrof. Enda gången jag äter mat är liksom på jobbet och då är det alltid samma sak: vi har såna där frysta rätter och den enda jag gillar där är typ indonesisk kyckling med basmatiris. Sen gör jag ju middag ibland när johan jobbar morgonpass och jag är ledig. Annars äter vi choklad/chips/mcdonalds till middag. och när jag är ledig äter jag i princip bara choklad och chips, mackor ibland om jag orkar göra iordning det. Fattar ni graden av lathet jag har utvecklat?

Nogon som kan ta tag i mig och släpa med mig för att träna och sedan kanske fylla mitt kylskåp med avokado, brämhults apelsinjuice och proteindrinkar? Eller typ göra färdiga matlådor med nyttigt innehåll som jag bara kan ställa in i micron när jag är hungrig?

Idag är jag riktigt riktigt äcklig. Verkligen riktigt äcklig.
Jag och elin hade tänkt äta middag och ta några glas vin hemma hos mig och sen gå ner och ta några öl. Me  vi hade så kul hemma så vi fastnade här med massa vin och absolut. Snacka om att vi kände oss som fjortisar när vi trillade in på pressbyrån för att bunkra upp med redbull och sprite till groggvirke typ klockan sex på en torsdag. Nu är jag i alla fall pinsamt bakis, kunde typ inte röra mig när jag vaknade imorse. Och vi hade rökt upp alla cigaretter igår så jag visste ju att jag skulle vara tvungen att ta mig utanför dörren. men som tur var kom jag på att det finns en liten turkkiosk mitt emot kebaben där jag bor så jag slapp iaf gå ner till centrum för att köpa cigg. Riktigt skönt att kunna gå några meter utanför porten för att få tag på det! speciellt med tanke på att jag gick ut i gårdagens utkletade smink och utan bh! Nu ska jag fortsätta vara bakis.

Jag avsäger mig faktiskt till och med benämningen UNG. Jag är fullvuxen. Gamal. En ung kvinnas önskelista inför jul ska  bestå av fantastiska klänningar, skönhetsprodukter, mineralsmink, underbara högklackade stövlar, resor till solen, pengar i överflöd, mobiltelefoner, digitalkameror, laptops, platt tv.... Men allt jag vill ha är faktiskt en diskmaskin. Snälla ge mig en diskmaskin.

Glöm det jag skrev igår. Jag måste tyvärr göra er besvikna. Jag ska nog inte bli snygg längre. Efter att ha jobbat för första gången på en vecka blev jag påmind om hur det är att sitta i kassan på ica. Och jag var inte ens ovanligt snygg idag (utom lite brunare och lite mindre slitet hår).
Jag tycker att det är sjukt pinsamt när killar som är inne och handlar är sådär övertrevliga och liksom stannar och glor och stoppar hela kön. Visst, kul med bekräftelse men jag är väl ändå inte så desperat att jag vill bli uppraggad av kunder på jobbet? Nu för tiden vill jag ju inte bli uppraggad av någon annan än Johan men aah ni fattar poängen.  det är helt enkelt pinsamt att bli flörtad med inför andra kunder. Vissa verkar ju till och med tro att jag sitter där för att jag vill att de ska flörta med mig. Nu snackar jag inte bara pubertetskillar eller killar i min egen ålder, det händer till och med att 30-35 åringar ska stanna och fråga hur jag mår och vad jag ska göra på min semester och allmänt bara glor. Det kanske har att göra med att jag jobbar på landet och lantisar är vana vid att alla knullar alla men det är ändå pinsamt och jobbigt. Så jag fortsätter vara ful ett tag till.

Jag har känt mig så himla ful och blä de senaste dagarna så idag bestämde jag mig för att ta tag i det. Till att börja med gick jag och klippte mig. Det gjorde jag tydligen väldigt rätt i. Mitt hår var tydligen riktigt hemskt, frisören sa faktiskt rakt ut att det var fult. Den stackarn försökte komma med alla möjliga tips för att mitt hår skulle bli bättre:
använder du hårinpackning?
Jag: ja, några gånger...
(avbryter) nån gång ibland bara va?
Jag: nej, några gånger i veckan.
... jaha.... jo men det är bra. Plattar eller fönar du håret?
Jag: Ja, ofta.
Använder du något då? som skyddar?
Jag: jadå
Du gör det? jaha... men det är bra.
Och så fortsatte det. Hon kom med tips som jag redan använder men mitt hår är hemskt och ingenting fungerar. Så jag klippte av en BRA bit. Så nu är jag inte tjejen med långt hår längre utan bara tjejen med halvlångthår som alla andra.
På vägen hem köpte jag lite snyggrejer och lite måstehahemmagrejer, b.la en ny hårinpackning haha. Och lite sminkgrejer ( såna som man tar på sig ögonskugga med, vad det nu heter), tandkräm, deo, babyolja och lite skit. Så nu har jag packat in håret och kletat in mig i brun utan sol (andra gången i mitt liv!). Håret känns faktiskt jätte mjukt nu, men det brukar det göra efter inpackningar så får se när det har torkat, om jag har tur kanske det SYNS att det är bättre vilket det inte brukar göra på mig. Men nu när man är nyklippt och allt..? haha. Dessutom solade vi solarium igår så kanske slipper bli orange av min brun utan sol nu ;)
Jaja, nog om ointressanta saker om mitt blivande (för hoppningsvis) snygga utseende!

har lite beslutsångest om jag ska starta en ny blogg eller om jag ska göra en liten renovering av den här. Tänkte bli nya blondinbella eller något. Haha, nej men fixa en fin och rolig blogg med lite mer tydlig tråd. Här hamnar ju liksom allt; mina flumm tillfällen, åsikter om allt från nagellack till politik, kärleksförklaringar, hatförklaringar, ren ångest. Får ta en liten funderare på det minsann!

På min fönsterbräda i köket ligger fyra tomma cigarettpaket, ett marlboro silver, ett blend mentol, ett blend nummer 4 och ett prince mentol. Även en blå, en lila och en svartvit tändare. Märks det att jag gillar att variera mig?

Andra tecken på mitt behov av variation är:

När jag gick i skolan pendlade inte mina betyg mellan ig och g eller vg och mvg utan mellan ig och mvg.

Förra året jobbade jag på affärskontakten, hemtjänsten, mcdonalds, dagis, Kappahl och ica. Plus att jag gick i skolan under typ två månader.

Mitt hår har varit rött, blont, brunt, svart, rödbrunt, blont med svarta slingor, rödblont och brunt med olika mycket blonda slingor.

Jag har dejtat/varit tillsammans/strulat med killar som har varit över 1.85, under 1.80, svarthåriga, blonda, brunhåriga, irakier, chilenare, svenska, finska, olika blandningar, skejtare, sportkillar, kommunister, nice guys, knarklangare...

Mina drömyrken har varit nagelteknolog, åklagare, egen företagare, servetris, lärare m.m

När jag var liten provade jag på konståkning, fotboll, basket, dans, kör och säkert något annat

Några av mina favoritlåtar (utom alla med kent då) är mr brightside (the killers), bleeding love (leona Lewis), heartache (Bonnie taylor) , mental istid (Ebba grön), Burning inside (takida), I kissed a girl (katy perry) o.s.v. 




Förstår ni att jag har svårt att sätta en etikett på vem jag är och förklara vilken sorts person jag är?
Jag kan inte bara säga att jag är en hästtjej eller en rocktjej eller en partytjej eller en pluggis. Jag kan inte ens förklara vad mina intressen är, för jag vill ha en liten del av det mesta. Ena dagen vill jag festa tills jag är medvetslös, nästa vill jag utbilda mig till jurist för att tredje dagen vilja skaffa barn och bli hemmafru. Ena dagen vill jag vara mjukisbyxtjej hemma i soffan med film och godis och aldrig mer göra mig fin och gå utanför dörren och nästa springa på stan i högklackat och klänning och shoppa.Ena dagen vill jag... ja ni kankse har fattat poängen.

Frågan är nu, när man vill göra allt och ingenting, hur kommer man då på vad man ska ägna sitt liv åt? Hur kan man välja en enda sak att göra med sitt liv? Hur kan man brinna för bara en enda sak? Fan vad avundsjuk jag är på er som vet vad ni ska göra med era liv, ni behölver ju inte slösa någon tid på att klura ut vad ni vill göra, det är bara att sätta igång liksom.

Det enda jag vet är att jag vill bli rik och ekonomiskt oberoende så att jag kan spendera dagarna precis som jag känner för just då, men vilken väg ska jag välja dit? det finns ju miljontals saker man kan göra. Kan inte alla som läser det här lämna en kommentar om vad ni har för drömmar? Jag behöver inspiration.

Det blev hemma kväll med Malin och Niklas ikväll. Alltid lika trevligt ;) Kul att alla 4 funkar bra ihop :)
Jag hade tänkt gå och lägga mig typ tio men det gick ju åt helvete :P Börjar 7.45 imorn och känner att jag verkligen måste komma på vad jag ska göra med mitt liv. Att jobba helg funkiar inte för mig, det känns som att jag missar precis allt. Och den där underbara fredags-känslan som man har haft i hela sitt liv har bytts ut mot söndags-ångest.
Men jag vet inte vad jag skulle vilja göra istället. Om jag ska vara anställd så är jag lite sugen på något sorts kontorsjobb men vet inte vad. Men helst vill jag ju starta eget. Eller bara bli rik på något sett. Förslag någon? Jobb? Affärside? investerings ide?
Hjälp.

Den 8:e December har jag och johan varit tillsammans i ett år. Natten mellan 7:e och 8:e egentligen, men klockan var lite efter 12 så vi räknar från den 8:e :P
Hur som helst, det jag skulle skriva var inte om vilket datum vi blev ihop utan att jag har kommit på värsta presenten jag ska ge till honom! Jag har så sjukt svårt att hålla tyst om det! Det är ju liksom för Johan jag berättar allt som jag inte ska berätta haha. Det är verkligen något personligt och han skulle aldrig kunna gissa vad det är, hur mycket han än försöker!

Den enda klockan jag har nu när jag har flyttat hemifrån är klockan på min mobil. Jag har inte köpt någon köksklocka eftersom jag tyckte att dte lär onödigt, vad ska jag med en köksklocka till liksom? jag är ju inte vuxen. Jag har ingen väckarklocka. Behöver jag ens kommentera det? alla vet ju hur irriterande väckarklockor är. jag har inget armbandsur heller, har alltid tyckt att det är lite fult, speciellt såna där stora som tydligen är "to die for" enligt alla andra av samma kön och ålder som jag.
När jag fick min mobil för ungefär ett år sen råkade jag ställa den lite fel. Så den gick 3 minuter före. Jag har inte ställt om klockan sen dess, utom flyttat fram en timme i sommras och bak en timme nu här om veckan. ändå gick den helt plötsligt 6 minuter före. Nu går den tydligen drygt 10 minuter före! Varför går min tid fortare och fortare för varje dag som går när ingen annans gör det?